Sydänliiton hyvinvoinnin ja sydänterveyden verkkopalvelu

Allmänt om antikoagulationsbehandling

En del sjukdomar förknippas med ökad risk för blodproppar. Då behövs läkemedelsbehandling som påverkar blodkoagulationen.

Anna-Mari Hekkala
Julkaistu 14.12.2018

Behandlingens syfte är att förebygga blodproppar eller förhindra att en befintlig blodpropp växer och transporteras till andra delar av kroppen. I värsta fall kan en blodpropp orsaka en hjärninfarkt (blodpropp i hjärnan) eller lungemboli (blodpropp i lungorna). Läkemedel som hämmar normal blodkoagulation kallas anti­koagulanter. I folkmun kallas de blodförtunnande medel. Läkemedlen förtunnar dock inte blodet, utan minskar dess koagulation. Nuförtiden kan antikoagulationsbehandling genomföras med fem olika läkemedel i tablettform. Behandlingen kan vara tillfällig eller permanent.

Läsa artikel: Direkta antikoagulanter Läsa artikel: Marevanbehandling

Antikoagulationsbehandling behövs i samband med följande sjukdomar och situationer:

  • förmaksflimmer eller -fladder
  • konstgjord hjärtklaff
  • svår hjärtsvikt
  • blodpropp i en ven och blodpropp i lungan
  • övrig blodproppsrisk

Antikoagulationsbehandling får inte avbrytas utan läkarens tillstånd. Berätta alltid om din läkemedelsbehandling för hälso- och sjukvårdspersonal, även inom tandvården. Nämn ditt antikoagulations­läkemedel också på apoteket även när du köper receptfria läkemedel eller naturprodukter.

Kirurgiska och andra ingrepp

Antikoagulationsbehandlingen kan behöva avbrytas tillfälligt om du ska genomgå ett ingrepp som förknippas med blödningsrisk. Behandlingsavbrottet ska planeras i god tid före ingreppet med tanke på behandlingens blodpropps- och blödningsrisker.

Om du ska genomgå ett ingrepp t.ex. på tandläkarmottagningen, berätta om din läkemedelsbehandling för läkaren. Läkaren som genomför ingreppet ger anvisningar om behandlingsavbrott. För direkta antikoagulanter är behandlings­avbrottet vanligen 1–2 dagar, men om patienten har njursvikt kan avbrottet vara längre. Warfarinbehandling avbryts några dagar före ingreppet, och vanligen mäts också INR-värdet.

Hos patienter med mycket hög blodproppsrisk (t.ex. om patienten har en konstgjord hjärtklaff eller har haft återkommande blodproppar) kan det vara nödvändigt att ge heparininjektioner under behandlingsavbrottet. Vårdenheten där ingreppet genomförs ger noggranna anvisningar.

Den behandlande läkaren ska också ge anvisningar om när läkemedels­behandlingen får återinledas efter ingreppet.

Reglering av hjärtrytmen

Vid förmaksflimmer eller förmaksfladder kan det uppkomma en blodpropp i det vänstra förmakets vrå. Reglering av hjärtrytmen (kardioversion) är en åtgärd där den normala hjärtrytmen återställs, vanligen med en elektrisk chock. Vid normal rytm sammandras förmaksvrån effektivare, och om en blodpropp finns i vrån kan den transporteras med blodcirkulationen t.ex. till hjärnan. Reglering av hjärtrytmen förknippas alltså med en särskild risk för cirkulations­störning i hjärnan och det är viktigt att antikoagulationsbehandlingen genomförs på bästa möjliga sätt före åtgärden.

Om rytmrubbningen har pågått i mindre än två dygn, kan rytmregleringen genomföras på en akutmottagning t.o.m. utan antikoagulationsbehandling. Om rytmrubbningen har pågått längre, genomförs åtgärden först när patienten har använt antikoagulationsbehandling den nödvändiga tiden. För dessa patienter rekommenderas i första hand en direkt antikoagulant, eftersom åtgärden kan genomföras när läkemedlet har använts regelbundet i fyra veckor. Inga doser får missas. Åtgärden kan genomföras också under Marevan­behandling. INR-värdet måste ha varit över 2,0 under de föregående tre veckorna och värdet måste mätas en gång i veckan.

Efter åtgärden fortsätter antikoagulationsbehandlingen i fyra veckor hos patienter med låg blodproppsrisk, och hos de flesta blir den permanent.

Kontakta din hälsovårdscentral eller en akutmottagning

En biverkning av antikoagulations­behandling är en ökad blödnings­risk. Vanligen är blödningarna lindriga och ses som ökad benägenhet för blåmärken och näsblödning. Blödningar från sår tar längre tid än vanligt att stilla. Om du kan stoppa blödningen själv, behöver du inte kontakta en akutmottagning. . Det räcker att du bokar ett kontrollbesök på din hälsovårdscentral. Om blödningen fortsätter, är det bäst att uppsöka en akutmottagning där blödningen behandlas och antikoagulations­behandlingen bedöms på nytt. Ändra aldrig själv din läkemedels­behandling utan att rådfråga en expert.

En blodpropp kan också uppkomma trots antikoagulationsbehandlingen. Om du får symtom som tyder på en blodpropp, är det skäl att kontakta en akutmottagning. Om symtomen är förenliga med en cirkulationsstörning i hjärnan (se tabell) ska du genast ringa nödnumret 112.

Symtom på cirkulationsstörning i hjärnan (ring 112):

  • Förlamningssymtom: vanligen kraftlöshet eller domning i ena armen eller benet
  • Hängande mungipa
  • Talstörning
  • Synstörning: dubbelseende i båda ögonen eller bristfälligt synfält
  • Balansstörning, gångsvårigheter och yrsel tillsammans

Om patienten har en allvarlig blödning avbryts antikoagulationsbehandlingen. Dabigatran har ett motmedel, idarucizumab, som kan upphäva läkemedlets effekt omedelbart. Också effekten av warfarin kan upphävas genom att ge patienten vitamin K eller koagulationsfaktorpreparat. För rivaroxaban, apixaban och edoxaban utvecklas ett gemensamt motmedel.

Arbetsgrupp: Mari Blek-Vehkaluoto, utvecklingschef, Tuija Pusa, näringsexpert, Anneli Luoma-Kuikka, utvecklingschef, Anna-Mari Hekkala, kardiolog (Finlands Hjärtförbund rf), och Heidi Asmundela, sjukskötare, Kirsi Laasila, läkare (Enheten för koagulationsstörningar vid HNS)

Lue seuraavaksi