Sydänliiton hyvinvoinnin ja sydänterveyden verkkopalvelu

INR-kontroll

Vid Marevanbehandling krävs det regelbundna blodprover och uppföljning. Det betyder att man mäter blodets koagulationstid, så kallad tromboplastintid. Blodets koagulationsförmåga anges med enheten INR.

Riitta Lassila, Mikko Syvänne, Sami Kaivos, Heidi Asmundela, Tuija Pusa
Julkaistu 23.4.2015

Det läggs upp en individuell målnivå för INR-värdet. För patienter med förmaksflimmer som behandlas i hemmet och vid ventrombos är målnivån vanligen 2,0–3,0. För den som har konstgjord hjärtklaff kan målnivån vara en aning högre beroende på klaffmodellen och klaffens placering.

Om INR-värdet ligger under målnivån, är effekten av Marevanbehandlingen otillräcklig och trombosrisken förhöjd. Då ska Marevandosen höjas. Om INR-värdet däremot är för högt, är behandlingen för intensiv och blödningsrisken förhöjd. I sådana fall kan blödning uppstå av minsta lilla orsak. Risken är dock liten vid INR-värden kring 3,0–4,0. Följaktligen bör man inte vara för snabb med att minska dosen i sådana fall.

Till en början kontrolleras INR-värdet flera gånger i veckan för att få fram rätt dos. Det räcker med färre testningar, vanligen en gång i månaden, när lagom stor dos har hittats. Hur många kontroller det behövs läggs alltid fast individuellt och behovet ändras ofta, till exempel vid akut sjukdom eller omställningar i annan medicinering.

INR-värdet brukar mätas genom laboratorieprov. Hur svaren hanteras varierar från enhet till enhet. På en del enheter ska patienten höra sig för om resultatet med sjukskötaren eller läkaren och får då råd om de fortsatta doserna. På en del ställen får patienterna själva lära sig att göra mindre justeringar i doserna.

I dag finns det tillförlitliga snabbmätare, så kallade patientnära instrument, som kan användas för att testa INR-värdet på sjukskötarmottagningen. Då kan Marevandosen bestämmas direkt. De patientnära instrumenten lämpar sig också väl inom hemsjukvården eller för självtestning, om patienten kan och är villig att lära sig hantera instrumentet och tolka testresultatet.

Alla som använder Marevan bör ha ett behandlingskort där INR-värdena och dosen uttryckt i antalet Marevantabletter antecknas. I övre kanten står tablettstyrkan i milligram. Dessutom antecknas datum för nästa INR-testning på kortet. Vid långtidsuppföljning är det bäst att testningen infaller några dagar innan dosordinationen tar slut. Gå helst till laboratoriet vid någon annan tid än när det är stor rusning. Då undviker man köer och brådska med att få svaret. Man behöver inte vara på fastande mage före INR-kontroll, men det kan vara bra att låta göra testet före en tung måltid och helst vid samma tid varje gång, om det är möjligt.

Vid Marevanbehandling bör också blodstatus (B-PVKT) samt lever- och njurfunktionen kontrolleras en till två gånger om året. Laboratorieproven måste göras oftare om patienten har njursvikt eller leversvikt, använder andra antikoagulantia eller löper risk att få anemi eller trombocytbrist.

Extra INR-kontroller

I vissa fall rekommenderas extra testning av INR-värdet. Det behövs bland annat när ett nytt läkemedel, vitaminpreparat eller näringspreparat sätts in eller ett tidigare preparat sätts ut. Också omställningar i livsstilen och matvanorna påverkar balansen i warfarinbehandlingen och kräver extra INR-kontroller. Extra testningar bör dessutom göras vid kräksjuka, diarré, feber eller någon inflammatorisk sjukdom eller akut skada.

Rökstopp kan förbättra effekten av Marevan och höja INR-värdet. Därför måste INR-kontrollen intensifieras tillfälligt.

En förestående semesterresa eller en lång flyg-, tåg- eller bilresa kräver ett extra INR-prov. Mätningen måste göras i tid för att eventuella avvikande värden ska kunna åtgärdas före resan. Ett par dygn före avresan är en bra tidpunkt för testningen. Dessutom bör värdet mätas snart efter resan, särskilt om maten under resan har varit annorlunda än i hemmiljön.

Vid onormala blödningar är det bäst att låta göra en extra INR-kontroll och en samlad bedömning av läget. Blödningar kan uppstå i tandköttet eller näsan eller uppträda som stora blåmärken. Lindrigt ökad benägenhet att få blåmärken är förväntat och ofarligt. Onormal trötthet eller huvudvärk måste däremot undersökas. Tjärfärgad eller blodig avföring och blodig kräkning är allvarliga tecken på blödning i mag–tarmkanalen. Också blod i urinen, rikliga mensblödningar eller oväntad blödning i underlivet är orsak nog att uppsöka sjukvårdsjouren. Effekten av Marevan kan i förekommande fall stoppas med så kallade antagonister som upphäver warfarineffekten. Risken för inre blödning ökar om man är över 65 år, har haft tidigare stroke eller hjärtinfarkt, tidigare blödning i mag–tarmkanalen eller har njursvikt, anemi, trombocytbrist eller diabetes.

INR-kontroll med patientnära instrument

Marevanbehandlingen kan också följas upp med ett så kallat patientnära instrument. Då kan INR-värdet bestämmas hemma och patienten behöver inte gå extra till laboratoriet för att ta ett blodprov. Patientnära instrument används i dag bland annat inom hemsjukvården. Dessutom kan de användas vid självtestning av INR-värdet. Den som använder patientnära instrument får regelbundet genomgå parallella mätningar i laboratorium för att säkerställa att självtestningarna ger rätt resultat.

Om patientnära instrument ska användas eller inte måste alltid bedömas av en läkare som är insatt i frågan. Den som använder instrumentet måste få grundlig utbildning i användningen. Man måste bland annat behärska mättekniken, kunna tolka resultaten och kvalitetssäkra mätningarna.

För att kunna använda ett patientnära instrument på egen hand måste man vara väl insatt i Marevanbehandlingen, känna till metoderna för att kontrollera behandlingen och ha ett friktionsfritt samarbete med den behandlande vårdenheten. Närmare information om självtestning ges av läkare, sjukskötare eller hälsovårdare som är insatta i frågan.

Kontakta direkt vårdenheten eller jouren om

– avföringen är svart eller urinen blodig

– du får kraftig magsmärta, matthet, huvudvärk eller balanssvårigheter

– tandköttet eller näsan lätt börjar blöda

– du har blodiga upphostningar eller kräkningar

– du har rikliga mensblödningar eller onormala blödningar i underlivet

– du lätt får blåmärken eller minsta lilla skråma blöder

– allmäntillståndet försämras.

Arbetsgrupp: Riitta Lassila avdelningsöverläkare, HNS, Mikko Syvänne överläkare, Sami Kaivos sakkunnigsjukskötare, Heidi Asmundela sjukskötare, HNS, Tuija Pusa nutritionist

Lue seuraavaksi