Sydänliiton hyvinvoinnin ja sydänterveyden verkkopalvelu

Orsakerna till förmaksflimmer

Förmaksflimret kan te sig likartat hos olika människor, men de bakomliggande orsakerna kan vara helt olika.

Anna-Mari Hekkala
Julkaistu 21.12.2018

Ibland kan förmaksflimmerattackerna avta om man kan åtgärda de faktorer som ligger bakom flimret. Faktorer det lönar sig att undersöka är bl.a. tobaksrökning, övervikt, alkoholkonsumtion och sömnapné. Men alltid går det inte att urskilja några specifika orsaker till förmaksflimret.

Omständigheter bakom förmaksflimmer

Tendensen att få förmaksflimmer ökar med åldern, och stigande ålder är den viktigaste faktorn bakom förmaksflimmer.

De viktigaste hjärt- och cirkulationsorganrelaterade orsakerna är högt blodtryck, hjärtsvikt, hjärtklaffel och kranskärlssjukdom. Andra faktorer, som inte är hjärtrelaterade men som ökar risken för flimmer, är diabetes, övervikt, sömnapné, lungsjukdomar, njursvikt och störningar i sköldkörtelfunktionen.

Tobaksrökning och alkoholkonsumtion predisponerar också för förmaksflimmer. Inverkan av alkohol är dock individuell.

Uthållighetssport som utövats länge och många gånger i veckan kan öka risken för förmaksflimmer. Men nyttan av motionsidrott överstiger vida den eventuella risken för förmaksflimmer, och man ska inte minska på idrottandet på grund av den lilla risken för förmaksflimmer.

Ungefär en tredjedel av alla patienter uppvisar en individuell mekanism som bakgrundsorsak till förmaksflimret. Hos dem hittar man alltså inga bakomliggande sjukdomar eller strukturella hjärtfel. Dessa patienter brukar vara de yngsta av flimmerpatienterna. Rytmstörningen får sin början av förmaksextraslag som utgår från något visst område i hjärtmuskeln.

För närvarande utreds frågor kring ärftligheten vid förmaksflimmer. Man har identifierat enstaka genmutationer som associeras med förmaksflimmer, men dessa mutationer är ytterst sällsynta. Man känner till många genmutationer som kan öka risken för förmaksflimmer om de uppträder samtidigt.

Varför startar flimmerattackerna?

Många olika funktioner som styrs av det autonoma nervsystemet (som inte står under viljans inflytande) kan medverka till att en flimmerattack utlöses. Hos en del patienter utlöses flimmerattacken under inverkan av det parasympatiska nervsystemet, då kroppen är i vila, utan stress. Om detta är fallet, talar man om vagalt förmaksflimmer. Den typiska vagala attacken börjar då pulsen sjunker, alltså under natten, i vila efter kraftigare ansträngning eller efter en större måltid.

Motsatsen till vagalt förmaksflimmer är sympatikotont förmaksflimmer. Den sympatikotona förmaksflimmerattacken börjar i samband med fysisk eller psykisk belastning.

En välkänd utlösningsfaktor vid förmaksflimmerattacker är överkonsumtion av alkohol (kunde kallas ”baksmällsflimmer”). Flimmerepisoder kan förekomma i samband med akutahjärtsjukdomar, t.ex. hjärtmuskelinflammationer. Flimmer förekommer mycket ofta i samband med hjärtoperationer.

Det är dessutom vanligt att det inte ens efter ingående utredningar framkommer någon specifik faktor som kunde associeras med ögonblicket då flimmerattacken började.

Lue seuraavaksi