Flytta dig till innehållet

Some gjorde maten till en trossak

De näringssakkunnigas och andra ”officiella” instansers auktoritet som källa för näringskunskap har minskat. Fakta och föreställningar i anslutning till näring finns obegränsat på webben t.ex. i bloggar och de sociala medierna, samt i hundratals olika mediers webbpublikationer.

Tarja Kivimäki
Julkaistu 1.6.2017
Uppdaterad 27.3.2019

Självlärda näringsbloggare kan få tusentals följare och diskussionsgrupper som svär vid olika slags dieter är för många en viktig kunskapskälla. Också i de etablerade mediernas diskussioner i anslutning till näring förekommer ofta ”jämlikt” en forskare på doktorsnivå och en lekman.

Hjärtförbundets näringssakkunnig Tuija Pusa anser det vara oroväckande, att en del av människorna inte längre vet, vad de ska tro på.

En hård kamp mot de nuvarande officiella näringslinjerna för på sina webbsidor till exempel läkaren Antti Heikkilä och kirurgen Taija Somppi, och de har fått mycket mediauppmärksamhet. Båda talar för hårda fetter och spannmålens ohälsosamhet.

– I offentligheten förekommer en mängd vetenskapligt svaga argument, men mycket sådant som vädjar till känslorna. Framhållandet av egna känslor betonas, säger Pusa. En typisk berättelse är den, där alla besvär försvunnit då man lämnat bort ett visst födoämne ur sin diet. En egen eller en bekants erfarenheter räcker ändå ännu inte till som forskningsbevis.

– Det som är svårt säljer inte, konstaterar psykologen, psykoterapeuten Annamari Heikkilä, som påstår att föreställningar på ett betydande sätt inverkar på vårt liv. Hon har nyligen tillsammans med Saku Tuominen skrivit en bok om föreställningar.

– Ju mera rafflande rubrik, desto flera klick. Man vill ha lätta, enkla sanningar. Forskarna ”å ena sidan – å andra sidan” föder inga rubriker.

Många näringsforskare är enligt Heikkilä trötta på att ge intervjuer, eftersom man bara vill ha skrikande förenklingar. Många sakkunniga vill inte heller ha publicitet efter att ha fallit offer för matfanatikerna i de sociala medierna. Vi väljer den information som stöder våra tidigare uppfattningar och passar ihop med våra tidigare erfarenheter, säger Heikkilä.

Känslorna vinner över kunskapen

Vi lever i ett samhälle som betonar erfarenheter, torra, vetenskapliga fakta påverkar inte känslorna. Det egna måendet, feelingen, duger som argument för vilken diet som helst, oberoende av fakta. Dieten är ett sätt att bygga upp identiteten och delaktigheten i någonting.

Enligt Pusa underblåser många lekmannaupplysare med sin ovillkorlighet ångest och skuldkänslor.

– Det här är åtminstone inte syftet med Hjärtförbundets näringsinformation.

Heikkilä betonar, att man inte bör ta allting här i livet på alltför stort allvar – inte heller näringsfrågor.

– Måttlighet och den gyllene medelvägen ger ändå i det långa loppet bättre resultat än ovillkorliga dieter.

Ofta har modedieterna sitt ursprung i Hollywood, då någon kändis börjar svära vid dess namn. Till exempel glutenfrihet, som är så populär i dag, gör inte maten hälsosam. Celiaki är en mycket sällsynt sjukdom, och magbesvär förorsakas nödvändigtvis inte av gluten, utan av s.k. FODMAP -kolhydrater. Den ena konstigare och ensidigare dieten än den andra blir populära och alla påstås de i tur och ordning ha den slutliga lösningen på överviktsproblemet.

Internet har gjort det mycket lätt att söka information. På de sociala medierna hittar man grupper och försvarare för alla slags läror. Å andra sidan är människorna allt mera utbildade och kritiska, vilket ändå inte nödvändigtvis syns i form av källkritiskhet.

I den offentliga debatten under de senaste åren har utgångspunkterna för näringsrekommendationerna ifrågasatts. Bland annat har uppmaningen till riklig konsumtion av bröd, potatis och mjölk väckt kritik. I den förnyade finländska näringsrekommendationen från år 2014 rekommenderas fortfarande användning av potatis ”på nuvarande nivå”, trots att det påpekas, att hos potatisen inte konstaterats hälsofrämjande, men heller inte skadliga egenskaper.

– Rekommendationerna baserar sig på omfattande vetenskapligt forskningsresultat, konstaterar Pusa.

– Väsentligt är att man förstår, vad som är pålitlig och relevant forskning – och inte bara plockar ut saker som stöder den egna åsikten.

I den officiella näringsrådgivningen har betonandet av fettfattighet i en hälsosam diet kanske betonats överdrivet mycket fram till de senaste åren. Kolhydraternas och proteinernas roll och förhållande i viktkontrollen började diskuteras först i och med LCHF-boomen.

– I kommunikationen finns det alltid något som kan korrigeras, konstaterar Pusa.

Det blev svårt att äta

I Finland har de flesta råd att välja vad de äter. Många försvårar ätandet med stränga och onödiga begränsningar.

– En lång lista på förbjudna födoämnen låter effektivt. Färdiga listor skapar en illusion av att man har kontroll över sitt ätande, säger Pusa.

Enligt Heikkilä faller man lätt till ett svartvitt antingen-eller-tänkande. Vi fattar ”tydliga” beslut för att undvika ångest.

– De ovillkorliga dieterna förenklar skenbart livet, då födan indelas i bra och dålig.

Snart börjar ändå det oflexibla ätande kännas besvärligt och majoriteten överger snabbt sin speciella diet.

Lue seuraavaksi

Sökning

Hittades 0 resultat