Empati för dig själv och din kropp

Med ökade livserfarenheter lär vi oss tänka på saker ur många olika synvinklar. Det är få som kanske kommer att tänka på, att vårt tankesätt förändras och utvecklas under hela vuxenåldern. Också vårt förhållningssätt till oss själva och vår kropp förändras under vuxenåldern. Den här saken är betydelsefull, eftersom vårt tanke- och förhållningssätt påverkar både vårt eget och våra närmastes välmående.

Empatisk inställning till sig själv

De flesta av oss är mera förstående och vänligare mot andra människor än mot oss själva. Självkritikens och självpiskandets etos är delvis också inskrivet i vår kultur. Med självempati menas helt enkelt det, att förhålla sig vänligt och hjärtligt till sig själv. Det här betyder, att man bemöter sig själv som en god vän, speciellt i svåra stunder.

Hur skulle du fungera i en situation, där din vän berättar om motgångar hen har mött. Skulle du ge en kram, lägga handen på vännens axel och säga att du märker att hen har det svårt, skulle du aktivt lyssna, erbjuda din hjälp, skulle du skapa ett accepterande tillstånd och visa ditt stöd? Så här skulle du säkert fungera mot din vän. Genom att också fungera så här mot dig själv lindrar du din mentala smärta. Ett empatiskt förhållningssätt till sig själv ökar också tillfredsställdheten och glädjen i livet. Förhållningssättet kan öka modet att leva sitt liv som man vill samt förstärka tillförsikten att möta framtidens motgångar.

Självempati är inte slapphet

Många kan tro, att självempati betyder något slags slapphet mot sig själv, men det är helt fel. Man vet, att självempatiska människor snabbare tar itu med otrevliga uppgifter, tar större ansvar för sina egna fel och då situationen kräver är mera beslutsamma än de människor som förhåller sig kallare och mera kritiskt till sig själv. Självempatiska klarar också bättre av motgångar. Det här beror på det, att självempatiska är vänligare mot sig själv då de gör fel eller drabbas av motgångar, och därför återhämtar sig snabbare från dessa erfarenheter och orkar gå vidare. En mycket självkritisk människa däremot kan förlamas av motgångar.

Den som bekantar sig med självempati kanske tänker: ”det där låter fluffigt” eller ”det kan fungera för någon annan, men inte för mig”. Sådana här tankar är mycket typiska. En liten nyfikenhet på saken kan ändå öppna en ny synvinkel och ge lättnader i livets utmaningar.

Självempati är en färdighet som man både kan och bör utöva. En medveten närvaro är första steget i självempati. Med hjälp av den här färdigheten blir man också medveten om de saker och erfarenheter som känns otrevliga men som hör till livet. Genom att bli medveten om och vända sig mot dessa erfarenheter, går man inte på autopilot, utan tar den beslutsfattande makten åt sig själv. Då kan man alltså besluta, hur man förhåller sig till de här otrevliga sakerna. En självempatisk inställning lär man sig genom övning. Det lönar sig att öva och så småningom kan också självkritiska tankar mötas med empati.

Kroppsbilden omformas också i vuxenålder

Människans kroppsbild formas och utvecklas under hela livet. Med kroppsbild avses uppfattningen om den egna kroppen. En positiv kroppsbild betyder att man uppskattar och respekterar sin egen kropp, känner självempati och mildhet, har en önskan att sköta om sin kropp och sitt välmående.

I vuxenåldern är kroppsbilden stabilare än i barndomen och ungdomsåren, men förändringar kan ändå uppstå. De kan ha samband med livsomställningar så som åldrande, sjukdomar eller förändrade levnadsvanor. Dessutom förändras en vuxen kvinnas kropp under graviditet och amning. Övergångsåldern är också en betydande tid av kroppsförändring.

Förändringarna kan förorsaka missnöjdhet eller negativa tankar och känslor mot den egna kroppen. Uppfattningen om den egna kroppen kan vara selektiv, uppmärksamheten fästs bara på vissa delområden av kroppen. Kroppen kan också uppfattas som större eller mindre än den i verkligheten är.

Krav från omgivningen

Också i vuxenåldern kan det hända att den egna kroppen jämförs med det rådande skönhetsidealet. De ideal som skapas av media och kulturen kan också omedvetet påverka vårt tankesätt. En kritisk inställning och krav på den egna kroppen kan vara inlärda redan i barndomen, kanske via äldre personers diskussioner om egna och andras kroppar.

Ideal som kommer utifrån kan bli till inre krav. Den egna kroppen kan börja kännas bristfällig och otillräcklig, ifall den inte fyller de uppställda kraven. Missnöjdheten lyfter sitt huvud och empatin för den egna kroppen glöms bort. Det här kan leda till tanken, att det är normalt att kritisera sin kropp och betona dess fel och brister. De här hårt sittande kritiska tankarna tjänar i allmänhet inte människans välmående och hälsa. Det skulle vara bra att fundera på, hur sådana här uppfattningar har uppstått, och om man ska lita på dem. Det här betyder inte, att man ska förhålla sig likgiltigt till sin kropp. Däremot är det nyttigt att fundera på, vad som i det långa loppet främjar kroppens och sinnets välmående.

Mot kroppsnöjdhet och kroppsfred

Kroppen förändras oundvikligen och den får också förändras då man åldras. Det här kan ge känslor av sorg, att man avstår från något. Ibland kan man vara missnöjd med sin kropp, fastän det oftast känns att den är tillräckligt bra. Det här är inte farligt, utan snarare mänskligt.

I den här situationen kan det hjälpa, att man inte bara ser kroppen via dess utseende eller form. I varje kropp finns det något bra, unikt och riktigt. Kroppen fungerar, känner och upplever på olika sätt i olika situationer. Positiva upplevelser av sin kropp kan man få via sina sinnen, kroppens rörelse, sysslor som stärker kreativiteten, att ta hand om sig själv och sina människorelationer. Vi kan alla i våra kroppar hitta saker, som vi kan vara stolta över.

Vi har alla rätt till kroppsfred. Vi får njuta av vår kropp och vara nöjda med den, utan att någon kommenterar eller kritiserar vår kropp, dess form eller storlek. Att slå vakt om kroppsfreden är allas vår gemensamma uppgift. Kroppsfreden ger en trygg grogrund också för våra barns och barnbarns sunda utveckling.

Som källa har använts: Grandell, R. (2015). Itsemyötä­tunto. Helsinki: Tammi.

Övningen En stund av empati

Den här övningen kan vara till hjälp för dig i svåra stunder. I övningen kan du använda meningarna här nedan eller ändra dem, så att de passar dig och din situation. Du kan också hitta på nya meningar. Det kan löna sig att skriva ner meningarna för att ha dem till hand i svåra situationer.

1. Konstatera din svåra situation och väck din empatiska sinnesstämning.
2. Välj empatiska meningar och koncentrera dig speciellt på ditt tonfall, när du talar till dig själv. Ju varmare och vänligare ditt tonfall är, desto bättre.

”Jag märker, att det här är en svår stund”

”Många andra upplever liknande svårigheter som jag just nu. Det här är normalt.”

”Just nu vill jag vara så vänlig som möjligt mot mig själv.”

”Jag kommer att klara av det här.”

3. Upprepa de empatiska meningarna ett par gånger och fundera sedan på, vad du nu kunde göra för att må bättre. Flytta sedan din uppmärksamhet till den saken.

Läs också:

Styrning av den egna vakenheten