Hur lever man med den här sjukdomen?

Att insjukna i en hjärtsjukdom och få en diagnos kan ske på många sätt. Det kan ske plötsligt och innebära en ambulansfärd, som för den som fått en hjärtinfarkt eller också efter en längre tid av undersökningar och utredningar på läkarmottagningen. Eller något där emellan. Diagnosen kan komma som en chock eller kanske till och med som en lättnad efter att en längre tid ha mått dåligt. Vår personlighet, familjeförhållanden, sjukdomens svårighetsgrad och tidigare erfarenheter inverkar alla på det, hur vi upplever insjuknandet.

När livet förändras på ett ögonblick

I Hjärtförbundets enkät för personer som insjuknat framkommer, att de i sjukdomsupplevelsen har mycket gemensamt. För dem alla påverkade insjuknandet på något sätt humöret och vardagen. Oberoende av vilken sjukdom som konstaterats upplever väldigt många ångest, obehaglig oroskänsla och rastlöshet. Frågor i anslutning till sjukdomen är ständigt närvarande i tankarna och det är svårt att släppa dem. Till ångesten kan också höra sorg över det, varför detta hände just mig.

Att hitta en ny vardag

Känslan av trygghet och kontroll över livet vacklar och nästan alla som nyligen insjuknat oroade sig för det, hur framtiden med sjukdomen kommer att se ut. Anpassningen till den nya situationen kan försvåras, ifall hjärtsjukdomen orsakar symptom eller till exempel något ingrepp är att vänta. Många har en önskan om, att livet och vardagen igen skulle återgå till det normala. Men det är inte nödvändigtvis ens möjligt att helt återgå till det som tidigare var normalt. Många berättar också, att insjuknandet väcker funderingar om identiteten och jagbilden, speciellt om insjuknandet inverkar på funktionsförmågan, arbetet och fritidsintressen.

De som nyligen insjuknat beskriver också ofta en upplevelse av fysisk trötthet och belastning. Fastän kroppen skulle ha återhämtat sig, kan den plötsligt förändrade situationen ännu under lång tid ta på krafterna.

Vad underlättar återhämtandet?

 Hjärtförbundet har i sina utfrågningar begärt dem, som insjuknat för en längre tid sedan, att beskriva hur de klarat av den psykiska belastning som insjuknandet innebär. I svaren återkommer vissa speciella faktorer.

• Tiden hjälper, det stämmer också här. När det gått en tid efter en omvälvande och kanske också chockerande sak, har de starkaste känslorna lindrats en aning och det blir möjligt att se på saken ur ett vidare perspektiv.
• Omgivningens stöd eller det, hur man får stöd och hjälp från sina närmaste, från arbetsplatsen, hälsovården eller annan gemenskap förstärker känslan av, att livet går vidare och man inte behöver klara sig ensam. Det, hur mycket stöd som behövs är individuellt. En behöver ett starkt stöd medan det för en annan kan räcka med att tillsammans med familjen prata igenom sjukdomen.
• Diskussion och processering är viktigt för alla, men sätten varierar. Diskussion med en kamratstödsperson, skötare, terapeut eller närstående, att skriva eller måla – sätten är många. Bearbetning av känslorna i anslutning till insjuknandet gör det lättare att ge utlopp för sina problematiska känslor samt att acceptera det som hänt som en del av den egna levnadshistorien.
• Utredning och granskning lindrar ofta osäkerhet, eftersom kunskap om sjukdomen och egenvården av den förstärker känslan av trygghet och att man klarar sig med sjukdomen. Men ändå måtta med allt, att sätta sig in i sjukdomen får inte bli för ansträngande eller ge upphov till ångest.
• Att fundera på framtiden är naturligt i livets vändpunkter. Det ger en möjlighet till att begrunda vad som är viktigt och hur man skulle vilja leva sitt liv. Ibland kan sjukdomen också föra med sig begränsningar, men det finns fortfarande mycket man själv kan avgöra om sin framtid.

I det första skedet av insjuknandet är det naturligt att återhämtningen och anpassningen koncentreras intensivare kring sjukdomen och så bör det ju också vara. De, som under längre tid vant sig med sin sjukdom har ändå märkt, att det så småningom är möjligt att släppa taget och få distans. Sjukdomen är bara en del av livet, och definierar inte människan eller hela livets riktning.