Mat och hjärtmediciner

Medicinens resa från munnen till målet i kroppen innehåller många skeden. Tabletten upplöses i matsmältningskanalen, varefter själva medicinen via tarmen sugs upp i blodcirkulationen. Många mediciner får sin verksamma form först efter att de behandlats i levern. Levern är också ett viktigt organ för nedbrytningen och avlägsnandet av de flesta mediciner ur kroppen.

Största delen av medicinernas samverkan sker i något av de ovan beskrivna skedena. Samverkan kan leda till en höjd koncentration av medicinen och därmed till förstärkt effekt, eller tvärtom till en sänkt koncentration och försvagad effekt.

Samverkan kallas också de situationer, där flera mediciner eller näringsämnen verkar för samma slutresultat. Till exempel kan flera mediciner samtidigt inverka på blodkoagulationen. Eftersom samverkan kan förorsaka allvarliga problem, måste det finnas starka skäl för en samtidig användning.

Måltidens inverkan på medicinuppsugningen

En medicin uppsugs i allmänhet bäst, då den tas på tom mage. Om medicinen tas tillsammans med mat, sker transporten långsammare till tunntarmen, där den uppsugs. Å andra siden finns det mediciner, som rekommenderas att tas i samband med en måltid. En orsak till det här kan vara att medicinen förorsakar irritation i magen. Rivaroxaban (Xarelto®), som inverkar på blodets koagulation, ska tas tillsammans med mat, annars avlägsnas en stor del av medicinen utan att uppsugas.

En enterotablett eller -kapsel är ett preparat, som är överdraget med en hinna som tål magsyran och smälter först i tunntarmen. Det här preparatet ska tas på tom mage tillsammans med rikligt med vatten en halv timme före måltiden, för att medicinen så snabbt som möjligt ska färdas till tunntarmen. Om enterotabletten tas tillsammans med mat, kan det hända att den stannar i magsäcken flera timmar och medicineffekten fördröjs.

Det lönar sig att dricka ett glas vatten med medicinen, eftersom andra drycker kan påverka uppsugningen.

Varfarinanvändaren bör passa på

Varfarinmedicinering (Marevan®) hämmar blodet benägenhet att koagulera genom att förhindra bildningen i levern av vissa koagulationsfaktorer som är beroende av K-vitamin. Därför ska man vid medicinering beakta den K-vitamin man får i sig via maten. En allmän missuppfattning är, att den som använder varfarin ska undvika födoämnen som innehåller K-vitamin. Det här kan leda till att dieten blir onödigt näringsfattig, då grönsaker väljs bort.

Enligt undersökningar hålls INR-värdet, som mäter blodets koagulationsbenägenhet, bäst i balans, då man måttligt och jämnt dagligen får i sig K-vitamin via maten. Det är viktigt, att mängden fördelas jämnt under dagen. Mest K-vitamin finns i mörkgröna bladgrönsaker, så som grön- och brysselkål, spenat och nässlor.

Specialsituationer i anslutning till varfarin och mat

• Förändrade matvanor, så som specialdieter eller under semesterresor, kan påverka vårdbalansen.
• Fasta rekommenderas inte.
• Alkohol kan användas sporadiskt, 1–2 portioner per gång.
• Kinin, som ingår i Tonic-vatten, kan förstärka effekten av varfarin, och bör därför undvikas.
• Kosttillskottens stora A-, C-, E- och K-vitamindoser kan påverka vårdbalansen, och det rekommenderas, att preparat som till exempel innehåller 500 mg eller mera C-vitamin inte alls används. D-vitaminpreparat kan användas enligt rekommendationerna.
• Riklig användning av bär, speciellt svarta vinbär, kan inverka på koaguleringsbalansen. Då är det skäl att begränsa mängden till två deciliter per dag.
• Det skulle vara bra, att använda endast små mängder av tranbär, havtornsbär samt granatäppelsaft och -frön. Användningen av Goji-bär rekommenderas inte alls.
• Hos vissa kosttillskott, så som fiskolje-, vitlöks-, ginseng-, ingefära-, johannesört-, tempelträds- (ginkgo biloba-) preparat har skadlig samverkan med varfarin konstaterats.

Centrala saker

För den som använder mediciner som inverkar på blodets koagulering gäller det att vara uppmärksam, eftersom maten kan påverka uppsugningen av medicinerna. Ett jämnt K-vitaminintag är viktigt för dem som använder varfarin. Fiskoljekapslar rekommenderas inte, eftersom de tillsammans med varfarin kan öka blödningsrisken.

Grapefrukt fördröjer ofta avlägsnandet av läkemedel ur kroppen, vilket innebär att medicinens effekt förstärks onödigt och på ett skadligt sätt. Till exempel kan statinets halt öka, vilket ökar risken för biverkningar.

Det är skäl att undvika användningen av olika kosttillskotts- och naturpreparat, eftersom det inte finns tillräckligt med forskningsresultat beträffande deras effekt, säkerhet och samverkan med mediciner. Behovet och användningen av kosttillskottspreparat bör alltid diskuteras med läkaren.

Samverkan mellan de vanligaste hjärtmedicinerna och födoämnena samt kosttillskott