Raisa Omaheimo – Vän med kroppen

Det finns många fördomar förknippade med fetma. Feta människor kan anses vara lata eller likgiltiga, fastän det inte är så. Sådana tankar kan såra och inverka begränsande på livet på många sätt – både psykiskt och fysiskt. Raisa Omaheimo har ett exempel:

– Det gick långa tider, då jag inte vågade gå och simma, fast jag älskar att vara i vattnet. Jag var rädd för elaka blickar, eller att någon skulle skratta.

Rädslan för andras kommentarer – eller väntan på sådana – kräver enormt mycket energi och kan avsevärt begränsa livet. En fet människa måste ofta redan före ett läkarbesök förbereda sig på det, att bli bemött med misstankar. Tråkiga erfarenheter kan fördröja eller till och med helt förhindra uppsökandet av vård, vilket i värsta fall kan leda till allvarligare hälsoproblem.

– Ofta uppmanas en fet människa bara att banta utan att få hjälp med det egentliga problemet. Han eller hon kan till och med förvägras undersökningar. Lyckligtvis har det under årens lopp också funnits situationer, då jag har blivit bemött som en hel människa och man har visat intresse för det, hur jag mår.

Slut med bantande

Då media med stora rubriker rapporterar om fetma och olika metoder för viktminskning marknadsförs på sociala medier med skuldbeläggande språk görs reklam för dem i sociala medier är budskapet tydligt: den som är fet ska banta.

– Jag bantade också själv under många år – också då, när jag var slank, eftersom fetma var det värsta jag kunde föreställa mig.

Många som slutat banta har märkt, att vikten stabiliserar sig, när man lyssnar till sin kropp. Det är ofta en ganska provokativ tanke, att den som är fet är nöjd med sin kropp och bryr sig inte om att banta.

– Då man slutar banta, frigörs en enorm mängd energi. Själv började jag skriva böcker, när jag kunde börja tänka på annat än kalorier och vad jag äter.

Raisa tog också på nytt upp ett fritidsintresse från ungdomen, att gå på gym. Inte av utseendeskäl, utan för funktionsförmågan.

– Jag vill orka bättre och hålla ryggen i skick. Det känns fint att märka, hur jag kan öka vikterna på gymmet.

Också ätandet har normaliserats.

– Efter årtionden av bantande var vägen lång till att lära sig lyssna till kroppens hungers- och mättnadskänsla.

Inte heller rusade vikten iväg, vilket Raisa hade fruktat. Att satsa på välmåendet, d.v.s. god sömn, motion och ätande är enligt Raisa nyttigt också utan att man ständigt vaktar på vikten.

Kroppsfred och självempati

När Raisa bekantade sig med fettaktivismen och litteraturen i anslutning till den hittade hon också kroppsfreden. Hon har lärt sig att se på sin kropp så, att hon inte avskyr den.

– Jag tänker som så, att kroppen följer med och jag kan leva med den. Och ibland ser spegelbilden riktigt trevlig ut.

Raisa ger den vinken, att om den egna kroppen känns obekväm, kan man lära sig att se på andras kroppar med neutral eller positiv blick. Det hjälper också till att förbättra den egna kroppsrelationen.

Nyhetsrapportering om kostnaderna orsakade av fetma är inte till någon hjälp då det gäller att lösa problemen i anslutning till fetma. Den kan tvärtom öka skamkänslan. Det är viktigt att minnas, att då man talar om fetma, talar man också om människor.

– Det är som att rapporteringen tillåter diskriminering av feta människor och sänker tröskeln för människor att tala fult och blanda sig i andras vikt. Så borde det inte få vara.

Också Raisa har fått sin del av den närstående kretsens vikt- och matkommentarer.

– Det känns hemskt, respektlöst och förnedrande. Det kan också vara farligt, ifall det är fråga om en person med en ätstörning.

Bekymrade närstående hjälper inte med sina kommentarer och råd den feta att gå ner i vikt.

– Jag efterlyser kroppsfred – att alla människor och deras kroppar skulle få vara sådana som de är. Önskvärt skulle vara, att ingens vikt, inte ens den egna, skulle kommenteras så att andra hör.

Däremot uppmanar Raisa att fråga sina närmaste: ”Hur orkar du? Kan jag hjälpa dig?”

Raisa Omaheimo

Författare, komiker och fettaktivist.

Raisas bok Ratkaisuja läskeille (2022) kombinerar forskningsrön med egna erfarenheter, och bjuder på fakta kryddad med svart humor om vårt samhälles kroppsnormativitet, fetma och kroppspositivitet.

Läs också:

Kroppsfred tillhör alla – det behövs förändringar i pratet om vikt