Styrka till en lösning ur SOTE-strulet

Det är på många sätt synd att det gått så här, men framförallt därför, att det är en fråga om jämlikhet mellan medborgarna beträffande hälsovård och socialservice. Det är också fråga om skatteeuron för flera miljarder, som bättre använda än i dag skulle ses i form av ordentlig service.

I OECD:s jämförelse befinner sig Finland långt från de övriga nordiska länderna, när jämlikhet i hälsovården används som mätare. Många gånger har såväl utländska som inhemska forskningsinstitut förundrat sig över vårt splittrade system, som slarvar bort både patienten och skattepengarna i invecklade finansieringskanaler, ett mångfaldigt arrangörsfält, osammanhängande regleringar och ett delvis oklart ansvar för arrangerandet av service.

De sakkunniga är av samma åsikt om det, att grundhälsovården och specialsjukvården bör förenas under samma organisation. Ett nästan lika stort samförstånd råder angående det, att också socialservicen bör finnas inom samma helhet. Och de allra visaste sakkunniga påminner ännu om det, att t.o.m. viktigare än det ovannämnda skulle vara en integrering av förebyggande arbete och rehabilitering i all service.  

Stötandet och blötandet i anslutning till reformen har varit speciellt tråkig av den orsaken, att vår befolkning åldras med rekordfart. Våra skatteinkomster räcker inte till för att täcka utgifterna och kostnaderna för social- och hälsoservicen stiger snabbare än bruttonationalproduktens tillväxt.

Inför allt detta kunde en person med svagare nerver förlora hoppet. Men inte vi! Vi har i enskilda kommuner, sjukvårdsdistrikt, medborgarorganisationer och företag utvecklat många nya och allt smartare sätt att fungera. En blick på webbsidan för projektet Ett liv avslöjar, vad allt organisationerna kan åstadkomma då de samarbetar. Ett besök i Imatra öppnar ögonen på den mest förhärdade till att se, hur barnskyddets, familjearbetets och rådgivningens intima samarbete räddar barn och sparar pengar. SOS-barnbyar har lyckat återföra exceptionellt många barn som placerats i fosterfamilj tillbaka till sitt första hem. I Södra Karelen har sote-reformen genomförts på egen hand. Listan över hur fältet genomför kloka reformer, medan landets ledning trampar på stället, kunde göras hur lång som helst.

Vi har god beredskap för att vända sakerna i en helt ny riktning, bara vi tar lärdom av de senaste årens misstag. Vi måste förstå att skaffa ett brett godkännande för reformen och också våga diskutera riskerna med de olika reformmodellerna. Efter grundlagsutskottets färska utlåtande borde det vara klart, att lösningen måste vara helt demokratisk och klart och rättvist finansierad. En optimist kan se saken så, att hela sote-strulet slutligen har fört oss närmare en god och snabbt genomförbar reform.

En gammal österländsk kampregel ger rådet att dra nytta av motståndarens energi och vända den till sin egen styrka. Det här tankesättet kunde anpassas så, att vi drar nytta av den kunskap som stötandet och blötandet har gett och kräver, att ledarna visar sitt ledarskap genom att nu genast förbinda sig till reformen. Helst skulle de redan före valet tillsammans välja en av de grundlagsenliga modellerna för beredningen av reformen. Och den nya regeringen kan inte vara så dum, att den inte skulle slutföra reformen genast i början av sin period.

Det är ytterst viktigt, att vi gör det klart, att vi och våra närmaste behöver effektiva och uppnåbara serviceformer. Vi behöver välfungerande förebyggande rådgivning och verksamhet. Vi betalar gärna skatter, då vi kan följa med hur pengarna används och de inte slösas bort i organisationens labyrinter. 

Tuija Brax