Grannstugan till vår sommarstuga såldes i tiden och den köptes av helt underbara människor. De har blivit våra goda vänner och gett oss hjälp och stöd under årens lopp. De här grannarna bor ganska nära våra stugor och besöker därför ofta sin stuga. Vi igen har längre väg till stugan. Därför är det fint, att grannarna också håller ett öga på vår stuga och berättat om de lagt märke till något särskilt. En höst hade stolar och ett soltak flugit från terrassen ut i skogen, och många blommor skulle om somrarna ha dött utan deras vattnande. Uppmärksamhet är ett fint drag hos dem. Många gånger har de oombedda överraskat oss på många sätt. Då jag till exempel ensam utförde en stor renovering på stugan, blev jag bjuden på bastu och mat. På vintern igen har vår väg varit plogad då vi kommer. Små gester, som betyder så mycket.
Jag har många gånger deltagit i diskussioner, där det konstaterats, att grannhjälpen håller på att försvinna, speciellt i städerna. Vi känner inte våra grannar, och att be om hjälp känns mycket främmande. För att inte tala om att erbjuda hjälp. Då Finland i snabb takt urbaniseras och allt fler bor tätt inpå varandra i höghus, är det trist, att grannhjälpen samtidigt försvinner. Bekanta grannar och vetskapen om det, att hjälp finns att få ger en känsla av trygghet.
En positiv sak som jag å andra sidan lagt märke till, är ett nytt sätt att be om eller erbjuda hjälp i olika områdens eller kvarters Facebook-grupper. De här grupperna är i bästa fall ställen, där man kan få information om olika tjänster eller begära hjälp för egna utmaningar. I dem kan man bjuda ut sina överlopps äpplen eller erbjuda hjälp med att rasta en hund.
Mod behövs, både för att erbjuda och för att begära hjälp. Själv önskar jag mera sådant mod. Lyckligtvis har jag i min närmaste krets så många underbart hjälpsamma människor, som jag kan ta modell av.