Flytta dig till innehållet
Hem / Hjärt- och kärlsjukdomar / Direkta antikoagulanter

Direkta antikoagulanter

Antikoagulationsbehandling kan genomföras med fem olika läkemedel i tablettform. Fyra av dem (Eliquis®, Lixiana®, Pradaxa® och Xarelto®) kallades direkta antikoagulanter.

Anna-Mari Hekkala
Publicerat 14.12.2018

Behandlingens syfte är at förebygga blodproppar eller förhindra att en befintlig blodpropp växer. Direkta antikoagulanter har fått sitt namn av att de verkar direkt på ett visst ställe i blodets koagulationssystem. Deras effekt börjar inom några timmar efter läkemedelsintaget och maximal effekt uppnås efter cirka tre timmar. Direkta antikoagulanter är relativt kortverkande och därför är det viktigt att ta dem regelbundet. Det lönar sig att fördela läkemedlen i en dosett på förhand för att minska risken för att glömma doser eller överdosera.

För att läkemedelsbehandlingen ska vara effektiv och säker är det viktigt att dosera läkemedlet rätt. Om du har glömt ett läkemedel som tas två gånger dagligen kan du ta det ännu 6 timmar efter att du glömt dosen. För läkemedel som tas en gång dagligen är tidsgränsen 12 timmar. Om tidsgränsen överskrids ska du hoppa över den glömda dosen. Ta inte dubbel dos under en dag för att kompensera för en dos du glömt föregående dag. Om du är osäker på om du tagit läkemedlet är det säkrare att vänta tills nästa schemalagda dos när det gäller läkemedel som tas två gånger dagligen. För läkemedel som tas en gång dagligen finns däremot inga entydiga anvisningar, utan det lönar sig att fråga din läkare vad som gäller för dig.

Effekten av direkta antikoagulanter uppföljs inte med blodprover och läkemedelsdosen är konstant. Kostens kvalitet påverkar inte läkemedelshalten. Direkta antikoagulanter kan dock inte användas av patienter med svår njur- eller leversvikt, konstgjord hjärtklaff eller svår förträngning av mitralisklaffen.

Fpa ersätter en del av kostnaderna för läkemedel som förskrivits av läkare. Direkta antikoagulanter hör till lägre specialersättningsklass.

Eliquis® (apixaban)

Apixaban tas två gånger om dygnet med cirka 12 timmars mellanrum. Läkemedlet finns i två styrkor, 5 mg och 2,5 mg. Den lägre tablettstyrkan väljs om patienten är äldre, smal (under 60 kg) och har njursvikt. Den behandlande läkaren bestämmer dosen. Läkemedlet kan tas med mat eller på tom mage. Tabletten får krossas. Möjliga biverkningar är klåda eller andra allergiska reaktioner.

Lixiana® (edoxaban)

Edoxaban tas en gång dagligen. Läkemedlet finns i två styrkor, 60 mg och 30 mg. Den förstnämnda är den vanligaste dosen. Läkaren minskar dosen om patienten har njursvikt, väger under 60 kg eller använder läkemedel som kan orsaka samverkningar med edoxaban. Läkemedlet kan tas med mat eller på tom mage. Möjliga biverkningar är utslag och klåda.

Pradaxa® (dabigatran)

Dabigatran tas två gånger om dygnet med cirka 12 timmars mellanrum. Läkemedlet finns i två styrkor, kapslar på 150 mg och 110 mg. Läkaren väljer dosen enligt patientens ålder, eventuell njursvikt och andra läkemedel patienten använder. Läkemedlet är förpackat i en folie­förpackning, eftersom kapseln är fuktkänslig. Förpackningen ryms inte i en vanlig dosett, men det finns en egen dosett för den. Läkemedlet kan tas med mat eller på tom mage. Kapseln får aldrig krossas, eftersom effekten då kan flerfaldigas.

Den vanligaste biverkningen av dabigatran är brännande känsla i övre delen av buken och halsbränna. Lindriga symtom kan behandlas med läkemedel som minskar produktionen av magsyra (s.k. antacida). Om biverkningen är kraftig, är det bra att berätta om den på mottagningen.

Xarelto® (rivaroxaban)

Rivaroxaban tas en gång dagligen. Välj någon viss tid på dagen, t.ex. frukosten. Läkemedlet måste tas med mat, annars upptas det inte ordentligt. Läkemedlet finns i två styrkor, 20 mg och 15 mg. Läkaren bestämmer dosen enligt patientens njurfunktion. Tabletten får krossas. En möjlig biverkning är utslag.

Arbetsgrupp: Mari Blek-Vehkaluoto, utvecklingschef, Tuija Pusa, näringsexpert, Anneli Luoma-Kuikka, utvecklingschef, Anna-Mari Hekkala, kardiolog (Finlands Hjärtförbund rf), och Heidi Asmundela, sjukskötare, Kirsi Laasila, läkare (Enheten för koagulationsstörningar vid HNS)

Lue seuraavaksi