Kranskärlssjukdom

Kranskärlssjukdomens förlopp beror på om förträngningen av kranskärlen kan stoppas. Trots att kranskärlssjukdom inte kan botas helt kan förloppet bromsas upp och symtomen lindras.

När friska kranskärl blir sjuka

Kranskärlen (kransartärerna) löper på hjärtats yta i tre huvudgrenar och sköter om tillgången på blod, näring och syre för hela hjärtmuskeln. Kranskärlssjukdom orsakas oftast av att kranskärlens inre yta blir hård och förträngd. Detta fenomen kallas för åderförkalkning (ateroskleros). Sjukdomen beror på att kolesterol söker sig från blodomloppet in i artärernas innervägg. Med tiden samlas allt mer kolesterol, inflammationsceller, bindväv ock kalk i ateromplacket. Placket växer under inverkan av höga halter av ”dålig” LDL-kolesterol. Tillväxen av plack ökar också under inverkan av många andra kärlskadade faktorer, såsom rökning, högt blodtryck, högt blodsocker, överdriven stress och inflammationer i andra delar av kroppen.

När mer än hälften av artärdiametern blir förträngd kan blodet under belastning inte flöda på samma sätt som i ett friskt kärl. Då uppstår syrebrist i hjärtat. Kranskärlssjukdom kännetecknas också av plötsliga försämringar, kranskärlattacker. En hjärtinfarkt uppstår när ett kranskärl plötsligt täpps till. Då blodet slutar flöda i kranskärlet uppstår syrebrist i en del av hjärtmuskeln.

Behandling av kranskärlssjukdom

Kranskärlssjukdom kan fås under kontroll med läkemedelsbehandling, lämpliga levnadsvanor och så kallade invasiva behandlingar. Förandrade levnadsvanor och läkemedelsbehandling hör alltid till. Ballongvidgning eller bypassoperation används för behandling av de svåraste formerna av kranskärlssjukdom eller om det krävs för symtomkontroll.

Invasiva behandlingar

Ballongvidgning är den vanligaste invasiva behandlingsformen. Under ingreppet för kardiologen en ballongkateter in i artären. Vid stället där förträngningen ligger fylls ballongen med hjälp av tryck, och då pressas förträngningen mot kärlväggen och kärlet öppnas. Samtidigt placeras vanligen en stent (stödnet) på platsen där förträngningen funnits för att hålla blodkärlet öppet.

De flesta ballongvidgningarna utförs i samband med kranskärlsattacker. Vid hjärtinfarkt kan ballongvidgning öppna det plötsligt tilltäppta kranskärlet och förhindra vävnadsdöd i hjärtmuskeln. Med en ballongvidgning kan vanligen 1-3 kärl dehandlas vid samma tillfälle, och vid behov kan ingreppet upprepas. Varje kärlförträngning behöver inte åtgärdas. Behovet avgörs skilt från fall till fall.

Det kan bildas en blodpropp i stenten som placerats i kranskärlet, och då täpps stenten till. Detta är allvarligt men lyckligtvis ovanligt. Effektiv medicinering krävs för att förhindra blodproppsbildning i stenten efter ingreppet. Behandlingen består inledningsvis av två läkemedel som används under den tid som kardiologen rekommenderar. På grund av risken för att stenten täpps till får den blodproppsförebyggande läkemedelsbehandlingen under inga omständigheter avbrytas på egen hand. Over 90 procent av alla ballongvidgningar lyckas väl och ger önskat resultat.

Om förträngningen finns på ett svåråtkomligt eller annars olägligt ställe, eller om kranskärlssjukdomen är mycket omfattande, övervägs bypassoperation. Vid en bypassoperation ”kringgås” ett blockerat eller förträngt kranskärl genom att transplantera en artär från ett annat ställe i patientens kropp eller en ven från patientens ben.

Sjukdomens svårighetsgrad och patientens allmäntillstånd avgör vilken av de invasiva behandlingarna som väls eller om det anses vara bäst att fortsätta enbart med läkemedelsbehandling.

Läkemedel

Statiner är en viktig läkemedelsklass för behandling av kranskärlssjukdom. De minskar mängden dåligt LDL-kolesterol i blodet och förhindrar därför åderförkalkning. Det finns sex olika statinpreparat. Ezetimib kombineras ofta med en statin för att sänka kolesterolet ytterligare. PCSK9-hämmarna evolokumab och alirokumab är nya läkemedel i injektionsform som sänker kolesterolet effektivt. Dessa används om patienten inte kan använda en statin och ezetimib.

ACE-hämmare och ATR-blockerare vidgar artärerna, sänker blodtrycket och minskar belastning på hjärtat.

Många kranskärlspatienter har diabetes. Kranskärlspatienter kan använda alla diabetesmediciner, men två klasser av läkemedel har visat sig vara särskilt nyttiga, då de förbättrar prognosen. Dessa läkemedelsgrupper kallas SGLT2-hämmare (”glifloziner”) och GLP-analoger (”glutider”).

Acetylsalicylsyra eller ”aspirin” hindrar blodplättarna från att klibba ihop och förhindrar på så sätt uppkomsten av blodproppar. Klopidogrel, prasugrel och ticagrelor minskar också blodets förmåga att levra sig och något av dessa tre behövs efter en hjärtinfarkt och/eller ett kranskärlsingrepp.

Betablockerare, nitrater och kalciumflödeshämmare kan användas som symtomlindrande läkemedel. De minskar syreförbrukningen i hjärtat. Snabbverkande nitrater används som anfallsläkemedel som kan tas om ett symtom inte lindras snabbs trots vila. Kranskärlspatienter ska gärna alltid bära med sig nitromedicin.

Kontroll över riskfaktorerna

Då du har en kranskärlssjukdom är det bra om du fungerar över dina levnadsvanor så att du kan börja må bättre. Ju hälsosammare dina levnadsvanor är, desto bättre kan du hålla din sjukdom under kontroll så att den framskrider långsammare. Många av riskfaktorerna för sjukdomen är sådana som du inte kan påverka själv: exempel på sådana är arvsanlag, kön och åldern.

Men det finns också många riskfaktorer som du kan påverka. Till dem hör rökning, kolesterolvärden och blodtryck, mängden motion, övervikt, alkoholkonsumtion och stress. Vid behandling av kranskärlssjukdom spelar de egna valen en central roll. Vad du äter och hur du motionerar eller i övrigt tar hand om dig själv påverkar din sjukdomskontroll också i fortsättningen.

Du har kranskärlssjukdom om…

• du håller på att återhämta dig från en hjärtinfarkt eller has haft en hjärtinfarkt tidigare.
• du upplever bröstsmärtor vid fysisk ansträngning eller andra symtom som bevisligen beror på kranskärlsförträngning.
• du har genomgått ballongvidgning av kranskärl eller bypassoperation på grund av antingen plötsliga eller långvariga symtom.

Sträva efter detta

• Blodtryck: i medeltal under 140/90 mmHg och vid mätning hemma under 135/85 mmHg. Personer över 80 år kan ha något högre målvärden.
• LDL-kolesterol: under 1,4 mmol/l (det viktigaste målvärdet för blodfetterna) EN NY REKOMMENDATION!
• HDL-kolesterol: över 1,0 mmol/l
• Triglycerider: under 1,7 mmol/l
• Midjemått: under 90 cm för kvinnor och under 100 cm för män
• Långtidssocker (HbA1c) hos diabetiker: under 53 mmol/mol (i den gamla enheten: 7%)

Behöver du mer information, färdigheter och stöd relaterade till din sjukdom samt praktiska tips för egenvård? Att delta i rehabilitering ökar inte bara uthålligheten utan lindrar också rädslan och ångest som sjukdomen medför. Vi på Hjärtförbundet fungerar som stöd och uppmuntran för hjärtpatienter i livsstilsförändringar och hjälper dem att anpassa sig till den nya situationen.

Beställ Kranskärlssjukdom (Sydänkauppa)

I guiden beskrivs symtom på kranskärlssjukdom och i vilka former sjukdomen uttrycks samt undersökningar och behandlingar av sjukdomen. Guiden ger dig svar på frågor som uppkommer i vardagen och information om egenvård, rehabilitering och kamratstöd. Finns också i digitalt format.