Uppföljning hör till vården av en hjärtpatient

Uppföljningsbesöket är viktigt inte bara för kontroll av medicineringen, utan också för förekomsten av symptom och för att man ska få en allmän överblick av situationen. Uppföljningen sker i allmänhet på hälsocentralen eller inom arbetshälsovården, ibland också på en kardiologs eller inremedicinläkares mottagning.

Här presenteras de finländska God medicinsk praxis -rekommendationernas direktiv för uppföljningen av de vanligaste hjärt- och kärlsjukdomarna. I samband med besöket på mottagningen tas också ställning till behandlingen av andra sjukdomar, som t.ex. diabetes.

Högt blodtryck

Efter att blodtrycksmedicinering påbörjats eller ändrats rekommenderas uppföljningsbesök med 1–2 månaders mellanrum, tills vårdbalansen har uppnåtts. Därefter kan uppföljningsbesöken ske med 6–12 månaders mellanrum. En del av besöken kan ske på en skötares mottagning och i uppföljningen kan utnyttjas telefonkontakt och elektronisk kommunikation. Enbart förnyande av recept räkas inte som uppföljning.

På uppföljningsbesöket granskar man hur patienten mår och om medicineringen är lämplig, samt kontrollerar att direktiven för levnadsvanebehandlingen följs. Det är mycket viktigt, att målen för behandlingen har uppnåtts. Därför skulle det vara bra, att till mottagningen ta med resultaten från blodtrycksmätningarna som man gjort hemma. Till mätningarna hör också kontroll av pulsnivån. I tolkandet av blodprov tas medicinering och andra sjukdomar i beaktande. Då många olika mediciner används är det bra att åtminstone undersöka elektrolyterna i serum och njurfunktionen (kalium, natrium och kreatinin).

Vid hemmätning av blodtrycket strävar man till ett medelvärde som är under 135/85 mmHg.

Kranskärlssjukdom

Efter en akut hjärtincident d.v.s. en hjärtinfarkt rekommenderas att det första kontrollbesöket på läkarmottagning sker efter 1–2 månader. Under besöket utvärderas förekomsten av symptom och kontrolleras hur patienten förbinder sig till medicineringen och levnadsvaneförändringarna. Man strävar till att öka medicineringen så att måldosen uppnås. Patienten uppmuntras och får stöd till rökfrihet och motionering. På uppföljningsbesöken granskas resultaten från blodtrycksmätningen hemma samt fastställs värdena för fasteblodsocker och kolesterol (målet för LDL är mindre än 1,8 mmol/l eller en 50 % minskning från utgångsvärdet).

En kranskärlssjukdomspatient med stabila symptom borde göra uppföljningsbesök med 6–12 månaders mellanrum, med beaktande av andra sjukdomar.

Förmaksflimmer

För en förmaksflimmerpatient rekommenderas uppföljningsbesök 1–2 gånger per år. På besöken utvärderas patientens förekomst av symptom, d.v.s. hur väl rytmstörningsmedicineringen lyckats. En annan viktig sak är bloduttunningsmedicineringen. Man utreder, om medicineringen orsakat några skador och om de faktorer som orsakar blödningsrisk har förändrats. Ifall patienten är gammal eller också har andra sjukdomar, kan det vara berättigat med flera besök per år.

I samband med uppföljningsbesöket bör man alltid ta hjärtfilm eller EKG. På grund av bloduttunningsmedicineringen är det i allmänhet nödvändigt att åtminstone undersöka blodbilden och utföra ett njurfunktionsprov. Hos en patient med Marevanmedicinering ser man till, att INR-värdena är på en tillräckligt god vårdnivå.

Hjärtsvikt

Hjärtsvikt är en följd av någon annan hjärtsjukdom, varför det till stor del beror på samsjukdomarna hur ofta det är skäl att göra kontrollbesök. Till mottagningen bör man ta med resultaten från egenuppföljningen, d.v.s. mätning av blodtryck, puls och vikt. Till undersökningen av patienten borde också höra EKG samt blodprov, så som blodbild, elektrolyter, njurfunktionsprov och enligt bedömning analys av natriuretiska peptider (NP-värde). Vid behov tas också röntgenbild av lungorna (thoraxbild).

Ultraljudsundersökning av hjärtat hör inte till rutinmässig uppföljning. Sådan skulle ändå vara bra att göra, ifall det sker förändringar i patientens mående.

Man vet, att uppföljning och handledning med tillhörande telefonkontakt och uppföljningsbesök, som ges av en erfaren skötare, minskar behovet av sjukhusvård och t.o.m. dödligheten bland hjärtsviktspatienterna. Detta i kombination med motions- och näringshandledning, och handledning i salt- och vätskebegränsningar. Till sjukdomens förlopp hör, att symptomen tidvis kan förvärras, varvid man kan vara tvungen att snabbt ändra medicineringen. Patienten måste ha klart för sig, vart han eller hon i sådana här situationer ska ta kontakt.

Se till, att de rekommenderade uppföljningsbesöken förverkligas på din hälsocentral. Med samspel lyckas vården bäst och du får möjlighet till ett gott och längre liv trots hjärtsjukdomen.