Ta för dig av barm­härtighet

Krista Kohtakangas, 33, säger, att under en dålig dag lönar det sig inte att dra sig in i sitt eget skal, åtminstone inte för en lång tid. Det är bättre att närma sig en annan människa och be om hjälp. Kohtakangas undersökte i sin doktorandforskning vid Lapin yliopisto år 2019 företagare som gjort konkurs och hur de klarat sig. I sitt forskningsarbete beskriver Kohtakangas konkursen som en omskakande motgång.

I företagarnas berättelser spelar barmhärtigheten en stor roll. Då människan efter en konkurs har det illa ställt, behöver hen barmhärtighet. En konkurs är ofta förknippad med mycken sorg. Efter en konkurs måste till exempel framtidsdrömmarna sörjas bort. Också under dåliga dagar måste man ta hand om sig själv genom att äta ordentligt och sova tillräckligt. Om man inte sover snurrar tankarna på i samma banor.

Med tillräcklig distans till det skedda, kan saken granskas ur nya synvinklar. Då sorgen är färsk och närvarande lönar det sig inte att påminna om, att processen kan vara lärorik och att det är så här livet lär. Sådana ord är det ännu inte dags för, då smärtan är stor.

Acceptera, acceptera, acceptera

Kohtakangas säger, att barmhärtighet är godkännande. Det är viktigt till exempel vid en sjukdom att godkänna det, som man själv inte kan ändra på.

Barmhärtighet är att älska sig själv på ett sunt sätt och dra sina egna gränser. En barmhärtig människa gör också trevliga saker, sådant som får henne på gott humör.

Att ha medkänsla med sig själv är en sak som det forskats mycket kring och man vet, att det underlättar till exempel återhämtandet från en sjukdom. Det lönar sig att lära sig tala lika vänligt till sig själv som till en vän och undvika att jämföra sig med andra. Jämförelse är inte bra. Bättre skulle vara att fundera på, vad man kunde lära sig av andra människor.

Kohtakangas säger, att vi älskar våra egna problem. – Ibland har jag lekt med tanken, att om vi skulle sitta i en ring och få kasta våra problem till mitten av ringen, så skulle vi snart ta dem tillbaka, så fästa är vi vid dem.

I livet händer både bra och dåliga saker åt oss alla. Vi har ofta en benägenhet för att göra antaganden. Det är lätt att anta, att allt är bra hos grannen, bättre än hos oss. Men Kohtakangas uppmanar oss att vara modiga och öppna upp vårt eget liv för andra. Genom att ge får man också själv. Det lönar sig att låta det goda gå vidare. Den som ofta har hjälpt andra får själv hjälp, då hen behöver det.

I företagarnas berättelser lärde hon sig också se det, att det är viktigt att fungera i olika roller. Om en roll sviktar, finns det andra vi kan ta till. Då arbetet försvinner kan rollen som till exempel dragare för en hobbygrupp ge tillfredsställelse. Var och en vill vara viktig och värdefull.

Förnyelse är krävande

För närvarande utför Krista Kohtakangas utvecklingsarbete på distans, i vilket det på arbetsplatser i Lappland skapas familjevänliga kutymer och arbetsvälmående i den digitala tiden. Det egna arbetsrummet hemma är viktigt.

Under coronatiden gjordes ett enormt språng mot en värld med ett nytt slags distansarbete. Under tiden före viruset ansågs distansarbete i många kommuner inte ens vara möjligt.

I Lappland finns enligt Kohtakangas enorma möjligheter till att utveckla familjevänliga modeller för distansarbete. Avstånden är långa och bristen på arbetskraft stor. Skapandet av en familjevänlig distansarbetskultur kräver mycket tankearbete och mod. – Det är så lätt att fasta i den egna gamla verksamhetsmodellen. Förnyelse är krävande.

Kohtakangas gläder sig över det, att också närvaron av känslor börjar godkännas i arbetslivet. Känslan är en vägvisare, som ger viktig kunskap om saker. Det är viktigt att stanna upp inför en känsla och fundera på, varifrån känslan kommer och vad den för med sig.

Den värdefullaste känslan en människa kan uppleva är tacksamhet. Det lönar sig att öva tacksamhet. Det har forskats mycket i tacksamhet och man vet, hur stor betydelse den har för allt. Tacksamheten för med sig glädje och perspektiv.

Ta för dig av barmhärtighet

Kohtakangas flyttade för några år sedan med sin familj från Rovaniemi till Uleåborg. En vecka efter flytten gick hon i sin nya hemstad med i Mothers in Business-verksamheten, som hon hade hunnit bekanta sig med i Rovaniemi efter att den äldsta sonen hade fötts.

Frivilligverksamheten i organisationen är ett givande andningshål för henne. I organisationen har hon fått goda vänner och nätverk, kunskap och självförtroende. När mamma kopplar av tillsammans med andra mammor, ökar det välmåendet i hela familjen. Det lönar sig att ta sig egen tid.

I dag har småbarnsföräldrarna enorma tryck på sig. Strävan efter ett gott föräldraskap är hårt, och man tvingas dagligen möta sin egen otillräcklighet. När man delar föräldraskapets glädjeämnen och sorger med andra, får man samtidigt barmhärtighet åt sig själv. – Det är underbart att vara en del av någonting. Det tillför lite extra till livet, tycker mamman till två pojkar.

I vardagen kan man lära sig barmhärtighet tillsammans med barnen. Man kan till exempel uttrycka sina egna känslor och upplevelser för barnen genom att berätta, att i dag har mamma haft en ovanligt aktiv dag och att hon därför önskar, att barnen skulle leka i lugn och ro. – Man kan berätta för barnen, att mamma eller pappa är nervösa för någon sak. Då synliggör föräldern för barnet, att också vuxna har många slags känslor.

Lägg märke till de goda sidorna

I sitt eget liv har Kohtakangas fått erfara betydelsen av barmhärtighet och godkännande. Hon var 18 år och på väg till Pori Jazz med sina vänner, då bilen fick vattenplaning. Som en följd av en skada på ryggmärgen sitter hon nu i rullstol. – Jag har inte gått på 15 år. Jag upplever inte, att det här skulle ha hindrat mig från någonting. Allt är inte möjligt, men många saker är. Jag har en karriär, familj och hem.

För den unga kvinnan innebar olyckan förstås också stunder av förtvivlan. En positiv livsinställning hjälpte och de riktigt dystra dagarna var egentligen inte så många. När det kändes som tyngst, ringde hon sin mamma. Mamman har alltid varit ett säkert stöd och en trygghet, och förhållandet till den egna barndomsfamiljen är varmt. Att göra upp planer för framtiden hjälpte också. – Ganska snart började jag planera mitt abiår. Invånarna i min dåvarande hemby samlade in pengar och köpte en bärbar dator åt mig. Jag har fått mycket stöd.

Kohtakangas minns speciellt en stund av förtvivlan under rehabiliteringen. Rehabiliteringen gick inte riktigt som önskat. Sedan vaknade hon till och beslöt sig för att göra allt det, som var möjligt eller åtminstone se på då andra gjorde det.

Ta för dig av barmhärtighet

Var barmhärtig mot dig själv. Acceptera de saker som du själv inte kan ändra på.

Ta tid för dig själv och dina tankar. Koncentrera dig på det som är bra, inte på det som är dåligt. Kom ihåg, att erfarenheterna gör dig till den, som du är. Ofullständighet är en del av livet.

Acceptera det, att livet är tillräckligt bra. Dygnets timmar räcker inte till, ifall du strävar efter fullkomlighet. Själv njuter barmhärtighetsforskaren av det, att köket på kvällen är så där lämpligt städat. Hon vill ändå inte sätta för mycket energi på den här saken – man måste också njuta av livet.