Konvertering av hjärtrytmen vid långvarigt förmaksflimmer
Man kan försöka korrigera långvarigt förmaksflimmer genom konvertering av hjärtrytmen.
Förmaksflimmer är en rytmstörning som kännetecknas av att flimmerattackerna med tiden tenderar att pågå allt längre. Om flimret inte ger symtom eller om det märks bara lite, kan det ha pågått redan i månader eller år innan det diagnostiseras. Man kan försöka korrigera långvarigt förmaksflimmer genom konvertering av hjärtrytmen. Men ju längre tid flimmerrytmen varat, desto svårare blir det att återställa den normala sinusrytmen. Därför brukar man inte försöka återställa rytmen, om symtomfri flimmerrytm pågått i mer än 6 månader. Men det lönar sig nog att försöka återställa sinusrytmen åtminstone en gång, om patienten har symtom.
Före konvertering (återställning av hjärtrytmen) behövs två sorters medicin. Även om konverteringen lyckas, återkommer flimmerrytmen alltid förr eller senare. Konvertering botar alltså inte flimmerbenägenheten. Därför behövs medicin också efter ingreppet.
Medicinering före konvertering
Då flimmerrytmen pågår, kan blodkoagel bildas i hjärtats förmak. Koaglen kan transporteras med blodströmmen och fastna slumpmässigt någonstans i kroppen. Det vanligaste slutmålet för sådana koagel är hjärnan, och om koaglet fastnar här, leder detta till stroke (hjärninfarkt). På grund av risken för stroke använder alla patienter som ska genomgå elektiv (i förväg planerad) konvertering mediciner som förhindrar att blodet koagulerar (antikoagulantia).
Behandlingen med antikoagulantia kan genomföras med fem olika läkemedelspreparat. Det äldsta läkemedlet är Marevan® (warfarin). Doseringen av läkemedlet är individuell och varierar ofta. Före konvertering ska patienten lämna blodprov en gång i veckan för kontroll av INR-värdet, vilket visar om antikoagulationseffekten är lagom. På grund av detta rekommenderas hellre s.k. direkta antikoagulantia före konverteringen. Det finns fyra olika preparat att tillgå och de är lättare att använda än warfarin. Direkta antikoagulantia har kort verkningstid och därför måste de intas regelbundet, enligt ordination. Konverteringen kan sedan utföras när läkemedelsbehandlingen pågått i minst tre veckors tid. Om patienten glömt ta sin medicin, måste enheten där konverteringen ska utförs informeras om det.
Förutom antikoagulantia behövs medicin som lugnar pulsen. För detta används oftast betablockerare. Doseringen av dessa är individuell.
Elektiv (på förhand planerad) konvertering
När behandlingen med antikoagulantia pågått tillräckligt länge, kallar enheten som ska utföra konverteringen patienten till mottagningen. Om det gäller långvarigt förmaksflimmer, genomförs konverteringen av hjärtrytmen alltid elektriskt (elkonvertering). Elkonvertering genomförs under anestesi. På bröstet fästs elektroder som registrerar hjärtrytmen och en lätt elstöt ges med defibrillator (hjärtstartare). Om normal rytm inte återställts efter den första elstöten, kan läkaren ge ytterligare stötar, dock i allmänhet inte fler är fyra i rad.
På grund av anestesin ska patienten fasta i minst 6 timmar före elkonverteringen. Den enhet som utför åtgärden ger patienten klara anvisningar för vilka mediciner och vätskor hen ska inta på morgonen före elkonverteringen. Se video över elkonvertering här. I allmänhet behöver patienten inte övernatta på sjukhus efter utförd elkonvertering.
Medicinering efter konvertering av hjärtrytmen
Konvertering av hjärtrytmen botar inte flimmerbenägenheten, och därför återkommer flimmerrytmen alltid förr eller senare. Om flimret pågått länge innan konverteringen, exempelvis i många månader, kan flimmerrytmen återkomma redan efter några dagar.
Konvertering av hjärtrytmen kan utföras hur många gånger som helst. Upprepade behandlingar utgör dock ingen permanent lösning på problemet med flimmerrytmen. Om det förefaller som om flimmerrytmen skulle återkomma gång på gång och om den ger symtom, är det befogat att överväga en mer effektiv medicinering för att förebygga flimret.
Behandlingen med antikoagulantia fortsätter hos de flesta patienter livet ut. Det finns dock en liten grupp patienter vilkas blodproppsrisk inte är förhöjd (riskpoäng = 0). Dessa fortsätter ta antikoagulantia i 4 veckor efter konverteringen, varefter medicineringen kan avslutas.