Hela karriären för hjärtats sak

Andra viktiga hjärtesaker, så som sex barn och fem barnbarn samt Stiftelsen för Hjärtforskning, får klara sig själva ett tag.

Markku S. Nieminen, som under de senaste åren i egenskap av ordförande ägnat sig åt arbetet i Stiftelsen för Hjärtforskning, belönades på evenemanget Läkare 2017 med Pohjolapriset för sitt livsverk till förmån för den finländska kardiologin.

Listan på uppgifter får en att tappa andan: kardiolog vid Universitetssjukhuset i Helsingfors, professor/överläkare, chef för den medicinska resultatenheten – och senast chef för Hjärt- och lungcentret vid HUCS. År 2016 avgick Nieminen med pension.

Han har hunnit vara verksam inom utvecklandet av det kardiologiska specialområdet i Finland, men också internationellt.

Ändå var det till en början inte alls säkert, att han skulle bli läkare.

– Jag hade beslutat att börja i Tekniska högskolan, där jag också kom in, men på våren då jag blev student meddelade jag ändå, att jag söker till medicinska fakulteten, minns Nieminen.
Det var trots allt slumpen som inverkade på valet av specialområde.

– Den fantastiska läraren på kursen i inremedicin, Antti Eisalo, väckte mitt intresse för området, och jag begärde ett forskningsämne av professor Pentti Halonen. En ultraljudsapparat hade just skaffats till fakulteten, och den blev sedan mitt ”öde”.

Nieminens hjärtinfarktforskning, med den ännu primitiva ultraljudsundersökningen, gav år 1977 upphov till en doktorsavhandling och internationellt intresse. Ett meriterat forskningsår tillbringades som Fullbright -stipendiat vid Harvard.

Allt började med blodtrycket

Blodtrycket hade vid tiden för Nordkarenlenprojektet på 1970-talet stigit fram som ett centralt bekymmer för hjärthälsan. Professor Pentti Siltanen bad Nieminen med i projektet Röda hjärtat vid det dåvarande Hjärtsjukdomsförbundets forskningsstation.

Med det här inleddes ett långvarigt samarbete med Hjärtförbundet och hjärtföreningarna. Nieminen skrev Finlands blodtrycksprogram åt Hjärtförbundet och föreläste om blodtrycket i föreningarna och vid medicinska fakulteten.

Följande skede var att medicinalgeneral Kimmo Koskenvuo av Nieminen, som då avtjänade sin militärtjänstgöring, beställde ett blodtrycksprogram för försvarsmakten. Nieminen samarbetade också med försvarsmakten i en undersökning om hjärtmuskelinflammation bland beväringar.

Arbetskarriären var målmedveten, men den gjordes inte, som Nieminen säger, ”med blodsmak i munnen”.

– Min handledare Juhani Heikkilä påminde mig i utnämningsskedet, att man alltid kan sätta sitt namn på pappret och på så sätt visat att man står till förfogande. Den här principen har jag försökt följa. Jag är också tacksam för det, att min förman förstod att ge utrymme och möjligheter för verksamheten.

Och Nieminen hade ansvaret också då, när professorn i kirurgi Severi Mattila och biträdande överläkare Ari Harjula med väldig iver ville inleda det första hjärttransplantationsprogrammet i Finland.

Nieminen påpekade för dem, att för det måste man ha en pålitlig hjärtbiopsiteknik och uppföljning. Det här gjorde han och gjorde också tillsammans med professor Mattila upp det första vårdprogrammet för hjärttransplantationspatienter vid Mejlans sjukhus. Ett par hundra av de första hjärttransplantationspatienterna undersöktes av Nieminen.

Hjärtsvikt och undersökning av det åldrande hjärtat som mission

Nieminens forskningsämnen har ofta varit före sin tid. Inställningen till rytmstörningskardiologin var i tiden avog, men nu är situationen en annan. Undersökningslinjen för hjärtsvikt gav den finländska hjärtforskningen betydande internationell synlighet.

– Vi behöver nu flera kliniska undersökningar om den åldrande befolkningens hjärtproblem. Det här förutsätter forskning i människans grundfysiologi och de strukturella förändringarna i hjärtat i samband med åldrandet.

Det räcker inte längre med att läkaren känner hjärtats uppbyggnad. Han eller hon måste också på ett förståeligt sätt kunna beskriva situationen för patienten. Varför försämras prestationsförmågan? Varför har ett klaffel utvecklats i hjärtat och när måste det behandlas?

Hjärtsvikt och aortaklaffens problem hos den åldrande befolkningen samt behandlingens effekt undersöks också som bäst.

En annan viktig forskningslinje för Nieminen har varit inflammationsmekanismerna i kranskärlssjukdomen. Forskningen framskred på 2000-talet till de genetiska faktorernas andel och vidare till tändernas sjukdomar och infektioner och deras samband med artärsjukdomarna, vilket Nieminen redan tidigare hade undersökt.

– Jag beslöt för ett tiotal år sedan, att inte längre ta emot uppdraget som ledare för nya forskningsprojekt. Syftet var att ge tillräckligt med utrymme och ansvar också åt de unga forskare som på ett fint sätt har fortsatt forskningen.

Hjärtpatienternas framtid

Markku S. Nieminen är bekymrad över hjärtpatienternas situation, fastän många saker nog har gått framåt. Antalet remisser växer snabbare än finansieringen.

– Digitaliseringen ersätter inte bedömningen gjord av en sakkunnig. Behandlingen av ett hjärtproblem kräver undersökningar och en stark sakkunnigorganisation. Vi borde få läkare i inremedicin och kardiologer också till hälsocentralerna, konstaterar Nieminen.

Han säger rakt ut, att det inte är godtagbart, att hjärtpatienten efter en krävande åtgärd skickas till grundhälsovården, som till ett svart hål. Många patienter behöver en tätare uppföljning än i dag.

– Tillsammans med Hjärtförbundet borde Stiftelsen för Hjärtforskning skapa en gemensam verksamhetsmodell, med vilken den åldrande befolkningens hjärtproblem i tid kunde undersökas och behandlas, säger Nieminen.

När statens forskningsfinansiering har krympt till en tiondel, har Stiftelsen för Hjärtforskning en viktig uppgift som forskningsfinansiär.

Finlands första professor i kardiologi

Markku S. Nieminen har varit med i utvecklandet av kardiologin i Finland allt från fotograferingen av kranskärlen till de första hjärttransplantationerna, ballongutvidgningarna och rytmkardiologiska åtgärderna. Han är en av de internationellt mest meriterade och nätverkande finländska läkare, som har över 400 referensgranskade publikationer i vetenskapliga tidskrifter. Dessutom har han aktivt verkat i internationella uppgifter, bl.a. i Europeiska kardiologföreningen ECS.