Hjärtsjukdomen fick operasångaren Jaakko Ryhänen att stanna upp

Ryhänen beslöt att låta undersöka sitt hjärta, då han för en gångs skull hade tre tomma veckor i sin kalender.

– På sjukhuset fick jag den gången bara en nitro under tungan och skickades hem.

Då senare Ryhänens vän, en pensionerad läkare, på en konsert sommaren 2012 hörde Ryhänen sjunga, kunde han konstatera hur illa det var ställt med sångarens hälsa.

– Hör du, nu är du i dåligt skick, sa läkaren efter föreställningen.

– Rösten var det inget fel på, men ditt ansikte var kritvitt och läpparna blåa. Du lider av hjärtsvikt, fortsatte läkaren.

– Det var ju det jag själv också hade misstänkt.

Med hjälp av sin läkarväns auktoritet kom sig Ryhänen genast till sjukhus och med kontrastmedelsfotografering konstaterades, att endast 10 procent av hjärtat längre fungerade. Det räckte inte längre med en ballongutvidgning, utan var nödvändigt att så fort som möjligt utföra ett öppet operativt ingrepp.

Man blev tvungen att skjuta upp operationen. Den utfördes först sex veckor senare, eftersom det i vänstra kammaren konstateras ett stort koagel, som först måste lösas upp, för att det inte skulle transporteras ut i kroppen.

I operationen gjordes en femkärls- bypass, med vilken man kunde öka aktiviteten i hjärtat. Nu fungerar Ryhänens hjärta med en 40-procentig effekt.

Hjärtläkaren berättade, att sjukdomen sakta hade utvecklats tills den blev så här allvarlig. Trots att bara ett blodkärl längre hade fungerat medan de övriga var tilltäppta, hade patienten klarat sig så här pass bra tack vare sångarens ypperliga djupandning.

Under de senaste 10 åren steg den 68-åriga Jakko Jaakko Ryhänen upp på scenen cirka 80 gånger per år. Han hade aldrig några fritidsproblem och hade heller aldrig hållit långa semestrar.

– Redan efter en veckas semester fick jag myror i byxorna. Jag måste genast få börja arbeta igen.

– Arbetet skulle skötas och kontrakten hållas. Den gamla dieseln startade, då jag på morgonen kokade så starkt kaffe, att skeden stod rakt upp.

Efter operationen stod ingenting annat på programmet än apoteks- och laboratoriebesök. Nu förändrades livet utan att han själv kunde inverka på det. Han var tvungen att vänja sig med att göra ingenting.

– På ett drygt halvt år gjorde jag ingenting, men då eleverna började ringa och jag fick rösten att fungera igen, började jag undervisa. Ett år efter operationen prövade jag för första gången på att sjunga på scenen.

Nu i november sjunger jag på Hjärtförbundets julkonsert, Basso ja harppu sydämen asialla, men nu är sjungandet en hobby och farten har blivit lugnare.

– Innan hjärtoperationen var jag alltid på väg någonstans, hade bråttom och tyckte själv att jag var väldigt viktig, skrattar Jaakko Ryhänen.

För ett och ett halvt år sedan fick Ryhänen en pacemaker inopererad. Läkaren förklarade, att hjärtat kanske inte skulle klara av en eventuell rytmstörning.

Nu går pacemakern automatiskt igång, ifall det uppstår en rytmstörning i hjärtat. Pacemakern har en övre och en nedre gräns. Om pulsen stiger för högt eller sjunker för mycket, går den omedelbart igång.

– Ett hjärta med låg effekt och ett starkt temperament är en dålig kombination, skämtar Ryhänen.

Trots att statinerna, kolesterolmedicinerna, orsakar muskelvärk och det emellanåt värker överallt, fastnar Ryhänen inte i självömkan över sin sjukdom. Vissa dagar kommer han bara bättre igång på morgonen och andra dagar sämre.

Två gånger per år kontrolleras pacemakerns funktion på sjukhuset. Hemma har Ryhänen en dator, som är i förbindelsen med både pacemakern och Tammerfors centralsjukhus.

En barndom fylld av musik

Operasångaren Jaakko Ryhänen föddes i Tammerfors år 1946. Den ensamstående mamman försörjde sin enda son och en fosterdotter, som blivit föräldralös i kriget, genom att arbeta som andra generationens hatthandlare. Affären, som i tiden grundats i Viborg, sköttes senare av fosterdottern.

– Mamma var amatörsångerska, en duktig sådan. Hon hade en sällsynt vacker sopranröst. Mamma skulle ha haft alla förutsättningar att göra karriär som sångerska, men kriget förde familjen till Finland och det blev inga sångstudier.

Hemma musicerades mycket. Mamma sjöng, fostersystern spelade piano och Jaakko lyssnade på klassisk musik, framförallt vokalmusik.

Lärare blev Jaakko, då yrkesvalshandledaren ansåg, att pojken inte egentligen hade några specialbegåvningar så han skulle passa bra som lärare.

– Eftersom jag alltid trott på auktoriteter och yrkespersoner, följde jag rådet och sökte in till seminariet i Heinola. År 1971 utexaminerades jag som den tidens folkskollärare.

Jaakko Ryhänen arbetade i fyra år som lärare, tills han kallades till Nationaloperan för att provsjunga. År 2001 avgick han med pension från Finlands Nationalopera efter fulla tjänsteår som sångare, men fortsatte ännu i 11 år sin karriär som operasångare.

Jaakko Ryhänens ärvde sina hjärtbesvär både från faderns och från moderns släkt. Fadern avled som 51-åring i en hjärtattack och det gjorde också moderns far.

Jaakko, som växte upp som son till en ensamstående mor, träffade för första gången sin far år 1975, då han flyttat till Helsingfors. Fadern, som var amatörviolinist, var stolt över sin son, som sjöng opera. Fadern hann åhöra en av sin sons konserter, men sonen hann aldrig bli bekant med sin far, trots att han så hade önskat.

Hösten 1975 sjöng Jaakko Ryhänen en liten roll i Verdis opera Othello på Finlands Nationalopera. Fadern kom tillsammans med sin tredje fru för att lyssna.

– I mellanakten träffade jag snabbt min far och vi kom överens om, att ringa varandra följande morgon. När jag sedan på morgon ringde honom, berättade hans fru, att min far avlidit under natten. Då tänkte jag, att situationen föregående kväll hade varit så känsloladdad, att min far dött.

Till operascenerna längtar Jaakko Ryhänen inte längre, eftersom operaproduktion är ett alldeles för krävande arbete.

– Fastän jag skulle ha sjungit ett verk 300 gånger, ska det ändå alltid övas in från början och det gäller att delta i repetitionerna. Att hålla en egen konsert är lätt. Jag övar bara med pianisten, går dit och sjunger.

Ryhänen, som bor både i Tammerfors och i Helsingfors, undervisar ännu ett par dagar i veckan på Sibelius-Akademin i Helsingfors och tar dessutom emot ett antal sångstuderande också i Tammerfors.

I september promoverades Jaakko Ryhänen till hedersdoktor i Tallinn, där han i nio år verkade som professor, och skolade en stor del av Estonia-teaterns sångsolister.

– Jag sade till min fru Sirpa, att först nu blir jag doktor, fast jag redan i 43 år varit gift och disputerat med dig.

Två golden retrievrar ser till att Jaakko Ryhänen håller sig i rörelse och musiken fyller fortfarande hans liv.

– Musiken är mitt liv, både att undervisa i den och att sjunga den. Då jag sjunger eller undervisar är jag varken fattig eller sjuk