Flytta dig till innehållet

fi

sv

Ett nytt hjärta

Matti Tukki från Ivalo trivdes i naturen och vildmarkslivet fascinerade honom. En morgon på stranden till Enare träsk beslöt Mattis hjärta att helt ställa om vildmarksmänniskans liv.

Tiina Eloranta, toimittaja
Julkaistu 17.8.2021
Matti Tukki reste med sin kompis i bil från Ivalo till Enare, till byn Kutturas vildmarksområde på västra sidan om Saariselkä. Sådär en femton – tjugo kilometer från Saariselkä, preciserar Matti. Foto: Marja Seppälä

På ön Iso-Roiro skiner solen från en molnfri himmel. Det är vindstilla och vattenytan på Enare träsk ligger spegelblank.

– Vi tog det lugnt vid min brors fiskestuga, och beslöt att elda bastun. Vi gissade, att ingen fisk rör på sig i det här vädret, berättar Matti Tukki om fiskeresan för några år sedan.

Följande morgon går Matti från stugan ner till stranden, tar en liten sten och börjar knacka in bottenpluggen i båten. Plötsligt känner han hur höger arm domnar och en svår smärta får kallsvetten att bryta ut. Mattis kusin ringer genast nödnumret 112. Där frågar jourhavande, om någon har nitro med, och att Matti i så fall får ta sådana.

Eftersom en helikopter inte kan ta sig till platsen, besluter ambulansföraren som är en bekant till Matti, att komma med båt från Veskoniemi till den plats där männen befinner sig. Matti uppskattar att det är en resa på omkring fyrtio kilometer, uppskattar Matti.

– Vi uppmanades att vänta, och det gjorde vi verkligen.

Till slut ser de väntande männen hur båten svänger in mot stranden. När akutvårdarna stiger in i stugan, känner sig Matti genast lugn och trygg.

I Veskuniemis båthamn väntade ambulansen på dem. Matti bad att förstahjälpen skulle fortsätta utomhus. – Det var ju så vackert väder.

Sedan bar det iväg med tjutande sirener till flygfältet i Ivalo, minns Matti.

På Rovaniemi centralsjukhus gjordes först en ballongutvidgning på honom. Därefter fick Matti en pacemaker.

Efter att ha kommit hem från sjukhuset beslöt Matti en morgon att han far själv till hälsocentralen för att fråga efter sina testresultat. Till all lycka hann han fram till hälsocentralen innan han förlorade medvetandet.

Från hjärninfarkten tillfrisknade Matti genom att tala. Trots pacemakern och talandet blev Mattis kondition snabbt sämre.

I väntan på hjärtat

Under ett av de otaliga mottagningsbesöken stängde läkaren sin dator och frågade: hur skulle det vara Matti, om vi skulle byta hjärta på dig?

Det var tidigt på våren då telefonen ringde en kväll vid tio – elvatiden. Från Helsingfors universitetssjukhus meddelade man att ett flygplan kommer och hämtar Matti från Ivalo flygfält om två timmar. Han minns ännu tydligt instruktionerna: Ni tar genast en taxi och en följeslagare får komma med. Frun eller någon annan närstående får under inga omständigheter skjutsa med egen bil.

Efter midnatt steg Matti ombord på planet.

Hjärttransplantationerna är, liksom övriga organtransplantationer i Finland, koncentrerade till HNS i Helsingfors. När allt började vara klart för operationen kom en skötare och berättade att förberedelserna avbryts. Läkaren hade konstaterat att det nya hjärtat var i så dåligt skick att det inte lönade sig att påbörja operationen.

Efter en tid fick Matti igen ett samtal från Helsingfors.

– Jag gjorde mig snabbt i ordning och från sjukhuset ringde man ännu en gång och berättade, att planet till Helsingfors väntar på mig på Ivalo flygfält.

På Helsingfors-Vanda flygstation fick Matti igen ett samtal: det blir ingen operation, transplantatet var igen för dåligt.

Äntligen lyckades det

En morgon i slutet av februari sitter Matti Tukki vid köksbordet. Hans dotter märker att pappa talar osammanhängande. Hon hjälper honom att få på sig kläderna. I ambulansen svartnar allt för Matti.

– Jag kommer ihåg att det var meningen att jag skulle få en hjälppump för hjärtat. Mitt följande minne var när jag fick höra att jag istället för en hjälppump hade fått ett nytt hjärta. Min fru hade ringt till Helsingfors för att fråga hur situationen var och man berättade för henne att min bröstkorg just syddes fast.

Matti fick sitt nya hjärta den sjätte mars år 2015.

Efter att han vaknat upp började rehabiliteringen. Krafter hade jag absolut inga, mindre än ett spädbarn, minns Matti. – Då jag låg där i sängen insåg jag, att ingen annan än jag själv kan rehabilitera mig. De andra kan bara stöda till.

Från Helsingfors reser Matti tillbaka till Rovaniemi med ambulans. Resan tar ett halvt dygn.

Då han kom fram blev vårdarna glada: Matti, du har kommit tillbaka!

– Det var ett varmt mottagande. Jag fick inte en sådan känsla att jag flyttades från en institution till en annan. Det kändes mera som att jag hade kommit från Helsingfors till mina kamrater i Rovaniemi.

En vecka efter valborg fick Matti äntligen komma hem. Två månader hade resan efter det nya hjärtat tagit.

Matti bor med sin familj i ett egnahemshus. En kompis som är snickare kom och byggde en ramp, för att Matti ska kunna ta sig ut och in med sin rollator.

– Nyfiken som jag är, gick jag ut för att se hur arbetet framskred. Jag märkte att jag hade glömt rollatorn inne. Där hade jag stått en halv timme och följt med hur killarna arbetade.

Från Mattis hemgård är det 660 meter till riksväg fyra. Längs med gatan finns gatlyktor. Till en början promenerade han från en lyktstolpe till följande, sedan längre och längre. Slutligen promenerade han en sträcka på 2,6 kilometer utan avbrott och lämnade bort rollatorn.

Samma höst gick Matti Tukki i skogen igen.

– Fruns bror bjöd med mig på fågeljakt, och jag följde förstås med. Vi stretade framåt, uppför skogsklädda höjder och ner på andra sidan. Fem timmar vandrade vi och emellanåt vilade vi vid lägerelden.

En gång kom kompisen och sa åt Matti, att nu far vi och lägger ut nät. Kom nu åtminstone med så att jag har någon att prata med, lockade han.

– Vädret var idealiskt. På natten satt vi bara och beundrade naturen omkring oss. Norrskenet på himlen återspeglades i Enare träsk.

Matti vill förutom åt sin familj också lyfta på hatten åt sina kamrater, som han uttrycker saken.

– Lite före hjärttransplantationen kom en kompis och hälsade på. När vi satt där och drack kaffe frågade han vad jag gör i morgon. Så frågade han om jag vill komma med och pilka. Du sitter bara vid hålet och om pilkspöet hålls i handen så far vi, sa kompisen. Nog var det en mäktig känsla, att få komma ut på sjön.

Matti Tukki

Foto: Marja Seppälä

Matti Tukki

Förutom älg har Matti Tukki hämtat med sig tjädrar, ripor, svamp och bär hem från skogen och även fisk från sjön.

För den här vildmarks-mannen har jaktbytet mindre betydelse. Matti tycker det är ett plus om han får med sig en fisk eller fågel som byte. Huvudsaken för honom är naturens lugn. Han sitter med sina kamrater vid lägerelden. De pratar om allt mellan himmel och jord, förutom politik.

Matti uppskattar en rofylld omgivning, så långt borta som möjligt från vägar och andra människor. Något enstöringsliv lever han ändå inte.

Läs också:

Känn ditt värde – mät ditt blodtryck

Vad ska jag göra om jag ser någon falla till marken eller hittar någon liggande på marken? (defi.fi)

Lue seuraavaksi

Sökning

Hittades 0 resultat