Högt blodtryck – en viktig del av artärsjukdomssamarbetet

Högt blodtryck skadar artärerna. Eftersom alla organ är i behov den näring och det syre, som transporteras av friska blodkärl, påverkar ett högt blodtryck största delen av kroppen. Då blodtrycket är för högt, blir artärväggarna tjockare och styvare. Detta leder bland annat till förträngningar i de små blodkärlen djupt inne i hjärnan och i njurarna och till cirkulationsstörningar i dessa livsviktiga organ. Högt blodtryck skadar de inre artärväggarna vilket gör att kolesterol kan tränga in i väggarna och artärförhårdningsprocessen startar. På detta följer hjärtinfarkt och förlamningar till följd av förträngningar i de stora hjärnartärerna. Högt blodtryck är också den viktigaste bakgrundsfaktorn vid hjärnblödningar.

I dag, då högt blodtryck kan behandlas, kan det hända att betydelsen av denna riskfaktor undervärderas. I uppföljningar som gjordes innan medicinbehandling blev allmän framgick, att av de patienter vars kärlförändringar på basen av ögonbottenundersökning uppskattades vara längst framskridna, dog 90 procent under de närmaste två åren. I den grupp vars förändringar var lindriga och i ett tidigt stadium var dödligheten 25 procent på sex år.

Kärlsjukdomarna ökar då trycket stiger

Den idealiska nivån för blodtrycket är under 120/80 mmHg. Jämfört med idealnivån fördubblas dödligheten i hjärtinfarkt och stroke redan på nivån 140/90, vilken är fastslagen som den nedre gränsen för högt blodtryck. Risken är fyrdubbel på nivån 160/100 och åttadubbel på nivån 180/110. Övriga riskfaktorer förvärrar ytterligare situationen.

Hjärtat orkar en tid innan det tröttnar

Högt blodtryck påverkar hjärtat också direkt via tryckeffekten. Då den vänstra kammarens muskelvägg pumpar mot det hårda trycket blir den småningom tjockare. Trots att pumpkraften till en början ökar, blir hjärtmuskeln samtidigt stelare och blodet får svårare att strömma från förmaket till kammaren. Vänster förmak utvidgas på grund av trycket, viket ökar risken för förmaksflimmer. Förmaksflimmer försvagar hjärtats funktion och försämrar livskvaliteten. Ett tredje sätt, på vilket högt blodtryck direkt eller indirekt ökar risken för hjärninfarkt är det, att förmaksflimmer ökar risken för att blodkoagel ska bildas i hjärtat och därifrån hamna i hjärncirkulationen och där förorsaka störningar.

Det höga trycket i vänster förmak förmedlas vidare, bakåt till lungcirkulationen. I lungorna uppstår blodstockning, det utrymme som används till andning minskar och andnöd uppstår vid ansträngning. I denna situation är det redan fråga om hjärtsvikt, trots att kamrarnas sammandragningsförmåga är normal. Svikten kallas diastolisk, eftersom det skede då kamrarnas fylls (diastole) störs.

Med tiden orkar inte den förtjockade kammarmuskeln pumpa emot det höga trycket. Kammaren ger efter, utvidgas och sammandragningskraften försvagas. På grund av den bristfälliga pumpningen blir cirkulationen i viktiga organ lidande, vilket bland annat leder till en allmänt nedsatt funktion i hjärnan och njurarna. Lungornas blodstockning förvärras, och vätska ansamlas i form av svullnader också i andra delar av kroppen.

Blodtrycket viktigt i behandlingen av diabetes

Högt blodtryck är ett vanligt problem hos diabetiker. Vid typ 1 diabetes hör högt blodtryck intimt ihop med det, hur länge sjukdomen har pågått och den ökade mängden äggvita i urinen. Tio år efter det, att sjukdomen brutit ut har endast fem procent av typ 1 diabetikerna högt blodtryck. Efter tjugo år har var tredje och efter fyrtio år över två tredjedelar högt blodtryck.

Av typ 2 diabetikerna har nära fyrtio procent högt blodtryck redan då sjukdomen konstateras. Hos hälften av dem stiger blodtrycket innan det i urinen kan märkas ens små mängder äggvita (mikroalbuminuri). Övervikt har ett starkt samband med högt blodtryck.
Diabetiker och också de, som har ett metaboliskt syndrom utan diabetes, är speciellt känsliga för blodtryckshöjning på grund av överdrivet saltintag.

Högt blodtryck känns inte igen, brister i vården

Med hänvisning till forskningsresultat har det i God medicinsk praxis för högt blodtryck skrivits: ”Endast cirka hälften av 35 – 64 – åriga finländare, vars blodtryck vid engångsmätningar överskrider värdet 140 eller 90 mmHg, var medvetna om sitt höga blodtryck, cirka hälften av de medvetna använder blodtrycksmedicin och endast hos 20 – 30 procent av dem underskrider blodtrycket 140 och 90 mmHg.” Orsaker till denna dåliga situation anses vara den allmänt höga blodtrycksnivån bland finländare, bristfällig kontroll över riskfaktorerna för högt blodtryck, den relativt sent inledda behandlingen samt ett ineffektivt riktande och genomförande av medicinbehandlingen.

Med i tid genomförd begränsad salt- och alkoholanvändning, viktkontroll och tillräcklig motion kunde en stor del av behovet av blodtrycksmedicinering undvikas.

Det sena inledandet av levnadsvane- och medicinbehandling leder till det, att det i blodkärlen redan utvecklats förändringar, som upprätthåller och förvärrar det höga trycket och försvårar behandlingen.

I läkemedelsbehandlingen är man i onödan försiktig med medicinkombinationer. Tiden går medan man byter ut en medicin mot en annan med motsvarande effekt. Det skulle ofta vara förnuftigt att genast inleda behandlingen med en kombination av två mediciner som verkar på olika sätt, vilket enligt undersökningar ger bättre resultat och tolereras lika bra som användningen av en medicin. På marknaden finns ett flertal kombinationspreparat, i vilka två mediciner som på ett lämpligt sätt höjer varandras effekt är förpackade i samma tablett. Detta underlättar det praktiska genomförandet av behandlingen.

Blodtrycket vet man endast genom att mäta

Trots årtionden av upplysning finns det fortfarande en del som tror, att blodtrycket inte kan vara högt, eftersom de inte har några symptom. I bland kan högt blodtryck förorsaka symptom, så som huvudvärk, svindel och andnöd, vilka sedan lindras då behandling inleds. Dessa symptom kan dock ha många andra orsaker. Framförallt är det så, att också ett betydligt förhöjt blodtryck oftast inte förorsakar några symptom. Var och en måste alltså känna till sitt blodtryck. Situationen kan förändras med åren. I bland träffar man på en medelålders människa, som enligt egen uppfattning snarare har lågt blodtryck. Så var kanske också fallet i ungdomen, men i brist på uppföljning har trycket stigit och kanske redan hunnit skada känsliga organ.

Några kan felaktigt anse den idealiska blodtrycksnivån (under 120/80 mmHg) som alltför låg. Med tanke på behandlingen av högt blodtryck anses ännu värden under 130/85 mmHg som normala. Nöjaktigt eller ”högt normalt” tryck är 130 – 139/85 – 89 mmHg. Då är det redan skäl att granska de levnadsvanor som inverkar på blodtrycket. Högre värden än så här vid upprepade mätningar, alltså 140/90 eller högre anses redan som högt blodtryck, som ännu indelas i tre svårighetsgrader. På vårdbesluten, speciellt på inledandet av långvarig medicinbehandling, inverkar också bedömningen av helhetsrisken för artärsjukdomar, då övriga riskfaktorer beaktas.

Det allmänna målet för behandlingen är ett blodtryck under 140/85 mmHg. För diabetiker och njursjuka är målgränsen en aning lägre, 130/80, i specialfall ännu lägre. Åldern i sig inverkar inte på målen, men en alltför effektiv behandling av personer över 80 år ökar risken för sidoverkningar och som mål är tryck under 150/85 mmHg tillräckligt.

God behandling av högt blodtryck är en gemensam sak

Ett högt blodtryck skadar både hjärna och hjärta. Bland diabetiker är det vanligt med högt blodtryck. Hos dem utgör högt blodtryck samma risk som hos andra, men dessutom ökar det risken för njursjukdomar, som också annars hör samman med diabetes.