Kyllikki hittade lämplig motionsgren i hjärtföreningen

Bakom sig har Kyllikki en lång resa för att hitta en motionsgren som passar hennes sjukdomar.

Fastän hon under skoltiden deltog i all gymnastik, tändes intresset aldrig. Senare klarnade det, att orsaken var ett medfött hjärtfel.

Kyllikki hade fått den anvisningen, att hon kan röra sig överallt, dit hon kan ta sig med bil. Först efter den öppna hjärtoperationen år 2003 kom hon att tänka på att det kunde vara bra att motionera mera. I och med att läkarvetenskapen utvecklades fick hon ny kunskap om sin egen hjärtsjukdom. Cancerbehandlingar hade för sin del försvagat hjärtats funktionsförmåga. Kyllikki behövde en pacemaker.

År 2014 blev Kyllikki som 58-åring sjukpensionär. På grund av trötthet var hon tvungen att avstå från många saker som varit viktiga för henne. Nu skulle det finnas tid för motion.

Efter hjärtoperationen hade hon deltagit i Varsinais-Suomen Sydänpiiris kurs för personer som genomgått öppen hjärtoperation, och på den fått god kunskap om sin sjukdom. Det som ännu återstod var att hitta en lämplig motionsform åt sig. Hjälp till att hitta en sådan fick hon på en kurs inom FPA:s öppna rehabilitering, där en erfaren fysioterapeut uppmuntrade henne till att motionera och sporrade henne till att bekanta sig med yoga. På hemorten fanns det lämpligt nog en yogagrupp för personer i medelåldern. Men också i yogan fanns det rörelser och ställningar som fick henne att må dåligt. Alltså var det bara att fortsätta sökandet. Kyllikki hade hört om stolyoga i Turun Sydänyhdistys och beslöt att pröva på den.

Stolyoga passar alla

Rörelserna och ställningarna i stolyogan tycktes passa. Den skickliga handledaren kunde anpassa rörelserna för varje deltagare och snart lärde sig deltagarna själva att anpassa rörelserna enligt den dagens mående och känslor. Kyllikki blev också inspirerad att pröva på bl.a. orientalisk dans och bowling, men stolyogan var bäst. I den blir inte pulsen för hög, vilket är bra med tanke på Kyllikkis sjukdom. Hon bör också undvika tunga muskelstyrkeövningar, eftersom de höjer blodtrycket och trycket i bukhålan.

Kyllikki njuter av stolyoga. Fastän hennes funktionsförmåga inte är god, får stolyogagruppen henne må bra till kropp och sinne. Att andas och röra sig i lugn takt är rogivande. Djupandning klarar hon inte av, men det är inget hinder för stolyoga. Rörelserna som öppnar hela kroppen och ökar rörligheten hjälper till att bevara en god hållning. Vridrörelserna för ryggradens övre del och sidotänjningarna främjar bröstkorgens rörlighet och är speciellt viktiga då man varit tvungna att öppna bröstbenet. I den trekvart långa stolyogan ryms också avslappningsövningar.

– Det känns bra, då man har gjort gott åt sig själv, konstaterar Kyllikki. – I egen takt och med rörelser som prövats och konstaterats vara lämpliga, sittande eller stående.

Alla är välkomna

Stolyoga är ett sätt att bevara en så god funktionsförmåga som möjligt, trots sina egna begränsningar. Då man känner att man inte orkar och sidan och bröstkorgen känns stel är lugna tänjande rörelser effektiva, verklig kroppsvård.

Stolyoga passar alla, oberoende av kondition. Alla är välkomna med i gruppen, och det hörs också på det glada sorlet av röster och det gladlynta skrattet.

– Det lönar sig att komma och prova på, lockar Kyllikki. – Dessutom är inte alla deltagare i gruppen hjärtsjuka. Någon till och med nämnde att det var föreningens trevliga resor som fick personen att ansluta sig som medlem och via det komma med i stolyogan. Ryktet om den trevliga gruppen har spridit sig från mun till mun. Vi har en positiv anda i motionsgruppen och därmed också till livet i övrigt.

Det skulle aldrig falla Kyllikki in att sluta med stolyoga. – Jag har blivit tänd på stolyoga och känner att jag behöver den. Jag vet, att jag tack vare den kan och klarar av att sköta om mig själv. Till råga på allt har vi en fantastisk, erfaren handledare, fortsätter Kyllikki.

Kyllikki deltar alltid då hon har möjlighet. Trots att varje morgon också annars inleds med rörelser hon lärt sig på stolyogan, garanterar gruppen regelbunden motion. Utan den skulle hon gå miste om gruppens uppmuntran. Kyllikki har lärt sig njuta av motion, hittat en motionsform som passar och inspirerar henne samt ger henne lugn i sinnet och förmågan att vara mild mot sig själv också i motionerandet.

Från motionsgruppmedlem till föreningsaktör

Numera deltar Kyllikki också i föreningens frivilliguppgifter, såsom bössväktare i valinsamlingen, genom att hjälpa till med köksarbete, och som mätare av blodtryck på olika evenemang.

– Det känns bra att klä på sig den röda västen och hjälpa andra då man själv upplever sig ha fått så mycket till sitt eget liv av hjärtföreningens verksamhet, berömmer Kyllikki.