Lotta siktar högt i transplantationsidrottarnas EM-tävlingar på hemmaplan

För Lotta Pukkila är EM-tävlingarna för idrottare som genomgått organtransplantation de tredje i ordningen. Tävlingarna arrangeras i Vanda i juli, och Lotta tänker delta åtminstone i fyra kilometer terränglöpning, kulstötning och 100 meter löpning.

– Men jag skulle gärna anmäla mig också till fyrahundra och åttahundra meter löpning. Jag försöker intala mig själv, att det viktigaste är att delta, men jag vet, att det inte är tillräckligt för mig. Då jag redan har medaljer från tävlingarna i Vilnius i prisskåpet och har tränat hårt i tre år, blir jag nog besviken om jag inte står på prispallen, skrattar hon.

Idrottsgnistan tändes egentligen i Lotta först då, när hon märkte hur vikten gick upp efter att hon genomgått en hjärttransplantation.

– Det var ett hårt slag för mig, eftersom jag hela mitt liv hade kunnat äta som jag vill. Men jag tog mig i kragen och släpade mig till ett gym, där jag sedan undrade, hur man riktigt använder de där apparaterna.

Lotta sporrades, då hon märkte hur konditionen ökade. Hon berättar, hur hon efter en åttatimmars arbetsdag orkade cykla hem, gå på gym och ännu till och med träffa kompisar.

– Till EM-tävlingarna i Vanda tränar jag på vardagens villkor. Min träning består av cykling till och från arbetet, styrketräning, grunduthållningsjogging och fartuthållningsträning. En gång i veckan gör jag något skojigt, som att skämma bort mig med spinning. En dag i veckan är vilodag.

– Jag kan vara nöjd med mig själv, både fysiskt och psykiskt. Min tankevärd har förändrats enormt, och tidigare hade jag inte ens kunnat föreställa mig, att det skulle gå att leva så här. Det känns så skönt att trötta ut sig ordentligt, att träna så musklerna värker och känna pulsen i fingertopparna då man värmer upp sig. Allting är alltså möjligt, om man bara vill.