Flytta dig till innehållet
Hem / Hjärt- och kärlsjukdomar / Hjärtsvikt – ett symtomkomplex

Hjärtsvikt – ett symtomkomplex

Hjärtsvikt är ingen separat sjukdom, utan ett symtomkomplex (syndrom) som kan förorsakas av många olika sjukdomar. Behandlingen av hjärtsvikt riktar sig dels mot den sjukdom som ligger bakom hjärtsvikten, dels mot själva syndromet hjärtsvikt.

Anna-Mari Hekkala, ylilääkäri Mari Blek-Vehkaluoto, asiantuntija, elvytys ja riskitekijät
Publicerat 24.8.2020

När hjärtat inte förmår pumpa blodet framåt i ådrorna in den takt som kroppen behöver blod uppkommer det tillstånd som kallas hjärtsvikt. Tillståndet förorsakas av någon sjukdom som drabbar hjärtat. Man måste alltså alltid finna en orsak till hjärtsvikten.

Ungefär två procent av befolkningen har hjärtsvikt. Förekomsten ökar med åldern, och ungefär var tionde person som fyllt 70 år har konstaterad hjärtsvikt.

Vad beror hjärtsvikt på?

Den vanligaste orsaken till hjärtsvikt är kranskärlssjukdom. Då ett kranskärl täpps till blir en del av hjärtmuskeln utan syre. Om inte tilltäppningen snabbt kan lösas upp med läkemedel eller ballongdilatation, uppkommer en bestående lokal muskelskada, en hjärtinfarkt. Området bildar ärr och kan inte längre dra ihop sig såsom en muskel bör.

Långvarigt högt blodtryck kan göra hjärtmuskeln tjock. Då muskeln förtjockas blir den styvare. Hjärtsvikt hos äldre beror ofta på blodtryckssjukdom. Hjärtsvikt på grund av hjärtklaffsjukdom uppstår först då felet är svårt och belastningen på hjärtat blir stor. De vanligaste klaffelen som ger hjärtsvikt är aortaklaffsförträngning och läckande mitralisklaff.

Cirka 90% av alla fall av hjärtsvikt får sin förklaring av ovan nämnda orsaker. De återstående orsakerna är alltså mycket mer sällsynta. Bland dessa finns kardiomyopatierna (hjärtmuskelsjukdomar), tillstånd efter hjärtmuskelinflammation, medfödda hjärtfel, rytmstörningar, toxisk hjärtmuskelskada (bl.a. på grund av alkohol eller cytostatika) och hjärtsäckssjukdomar.

Hur fastställs diagnosen hjärtsvikt?

Diagnosen hjärtsvikt kan fastställas för patienter med hjärtsjukdom och typiska symptom och fynd som är förenliga med hjärtsvikt.

När hjärtats vänstra kammare inte orkar pumpa blodet från lungorna vidare i kroppen uppstår blodstockning i lungorna. Man talar om ”vatten i lungorna”. Om högra hjärthalvans funktion försvagats samlas blod och vätska i levern och benen.

Förutom en anamnes (patientens berättelse) gör läkaren en grundlig klinisk undersökning. Patienter med hjärtsvikt har sällan normalt elektrokardiogram (EKG). I blodprov kan halten av natriuretiska peptider (BNP och pro-BNP) bestämmas. Dessa föreningar har en viktig roll vid diagnosticering och uppföljning av hjärtsvikt. Med lungröntgen ar det möjligt att få information on hjärtats storlek och vätskeansamling i lungorna.

Ultraljudsundersökning av hjärtat är en central undersökning vid diagnostik av hjärtsvikt. Detta är en undersökning som alltid bör göras om det finns en stark misstanke on hjärtsvikt. Andra undersökningar för att utreda orsakerna till hjärtsvikt är magnetresonanstomografi (MRT), angiografi, datortomografi (DT) och PET eller positronemissionstomografi. Hjärtspecialisten (kardiologen) bedömer behovet individuellt för varje patient.

Behandling av hjärtsvikt

Behandlingen i form av sunda levnadsvanor och rätt medicinering gäller alla patienter. Ibland behövs ingrepp för att behandla hjärtsvikt, t.ex. operation eller insättning av pacemaker.

Läkemedelsbehandlingen har en viktig roll vid behandlingen av hjärtsvikt. Den utgörs vanligtvis av en kombination av flera olika läkemedel. Med hjälp av läkemedelsbehandlingen kan man hindra sjukdomen från att framskrida, förbättra prognosen och lindra symtom som uppkommer av att vätska ansamlas i kroppen. Läkemedlen ger inte full effekt om de inte används exakt enligt anvisningarna. För att lättare komma ihåg att ta läkemedlen regelbundet kan det vara en god ide att använda en dosett som hjälpmedel.

Det finns patienter vars hjärta sviktar p.g.a. att vänstra kammarens olika delar inte drar ihop sig samtidigt. Då kan patienten få hjälp av en särskild typ av sviktpacemaker som synkroniserar hjärtkamrarnas rytm. Denna pacemaker kallas CRT (engelska: Cardiac Resynchronization Therapy) eller biventrikulär pacemaker. CRT-pacemakern är till nytta för patienter med svår systolisk hjärtsvikt och en avvikelse i EKG:et som kännetecknas av exceptionellt lång tid för kammarverksamheten.

Patienter med hjärtsvikt har ofta andra sjukdomar samtidigt. Sådana sjukdomar kallas associerade sjukdomar. Dessa sjukdomar kan också ligga bakom hjärtsvikten. Men en del är sådana som uppstår eller förvärras på grund av patientens hjärtsjukdom. Det är mycket vanligt att patienter med hjärtsvikt också har njursvikt. Därför följs njurfunktionen regelbundet upp hos dessa patienter. Det finns många mediciner som utsöndras från kroppen genom njurarna och många mediciner kan påverka njurfunktionen.

Järnbrist och anemi är vanliga fynd hos patienter med hjärtsvikt. Järnbristen åtgärdas genom järntillskott, vid behov i form av intravenöst dropp.

Enligt uppskattningar har upp till 40% av patienterna med hjärtsvikt också förmaksflimmer. Nästan alla patienter med förmaksflimmer måste också använda blodförtunnande medicin för att förebygga störning i blodcirkulationen i hjärnan, en risk som förmaksflimmer medför.

Diabetespatienter har oftare hjärtsvikt än den övriga befolkningen. Regelbunden uppföljning av blodsockret för diabetiker är viktigt, och läkaren bör vara uppmärksam på behovet att reglera medicindoserna.

Ämnesomsättningen ändras vid hjärtsvikt och detta, i kombination med bakomliggande sjukdomar, ökar halten av urinsyra (urat) i blodet med en risk för gikt som följd. Å andra sidan ökar också vätskedrivande läkemedel risken för giktskov.

Den viktiga egenvården och egenuppföljningen

Med egenvård avses sådana val som du kan göra i vardagen som lindrar symptom och besvär, förebygger förvärrad hjärtsvikt och förbättrar livskvaliteten. Egenvård innebär sunda levnadsvanor, att genomföra läkemedelsbehandlingen enligt ordination samt mentalt välbefinnande.

Egenuppföljning å sin sida innebär uppföljning av hälsotillståndet, hjärtsviktssymtomen, blodtrycket och pulsen samt förmåga att reagera rätt på förändringar i dessa.

Oliga slag av inflammationer och infektioner kan belasta hjärtat. Genom att förebygga och omsorgsfullt behandla inflammationer och infektioner minskar risken för att hjärtsviktssymtomen förvärras. Tänderna och tandköttet ska kontrolleras och skötas åtminstone en gång årligen.

Influensavaccination rekommenderas årligen, den är kostnadsfri för hjärtpatienter. Det finns tills vidare inget förebyggande vaccin mot det nya coronaviruset. Vaccin är under utveckling, och antagligen patienter är med hjärtsvikt de första som ska bli vaccinerad.

 

De vanligaste symptomen

  • Andtäppa vid ansträngning eller under natten i liggande läge
  • Försämrad uthållighet vid ansträngning
  • Utmattning, långsam återhämtning efter ansträngning
  • Svullna anklar
  • Viktökning (mer än 2 kg/vecka)
  • Hjärtklapping
  • Svindel eller yrsel

Den viktiga egenvården

  • Följ upp symptomen
  • Mät ditt blodtryck och din puls
  • Ät hälsosamt
  • Sparsamt med alkohol
  • Sluta rökning
  • Rör på dig!

Läs mer om förmaksflimmer

 

Bekanta dig med Hjärtförbundets guider

I Hjärtshopen hittar du till exempel patientguiderna Förmaksflimmer och Hjärtsvikt. De finns också som digiguider.

Du kan beställa hem guiderna från vår webbshop sydankauppa.fi

Lue seuraavaksi