Flytta dig till innehållet

I beskydd

Finlandsfadderns smycke är en dyrbar skatt för kenyanska Penina, 17.

Leila Itkonen, Nina Kaverinen
Julkaistu 31.10.2017
Uppdaterad 27.3.2019
Marja-Liisa Helimäki tapasi Peninan perheen ensimmäisen kerran vuonna 2007.

Peninas familj känner tacksamhet mot fadderorganisationen för det, att en av deras döttrar fick komma med i fadderprogrammat.

Penina Kipkorir, 17, som tillsammans med sina föräldrar och systrar i sina finaste kläder väntar på gästerna från Finland, är inte på långt när lika nervös i dag som hon var våren 2007 eller våren 2016.

Den unga damens blick är skygg men handslaget fast.

Snart förevisar Penina och systrarna Faith och Maureen redan sitt hem som ligger i ett andlöst vackert sluttningslandskap.

Vardagsrummet är dekorerat med religiösa affischer.

I en förrådsbyggnad öppnar hundvalparna sina ögon, hönsen spatserar på gården och getterna betar nedanför huvudbyggnaden.

Som kök fungerar en skild lerhydda.

Penina beklagar sig för gästerna att hon har huvudvärk.

– Just nu är jag hemma från skolan. Jag mår inte bra och har varit svag sedan början av året.

Lång borta men nära

I mars 2016, då Peninas finländska fadder Marja-Liisa Helimäki besökte sitt fadderbarn, hade Penina och hennes fadder mycket att prata om i anslutning till Peninas framtid.

– Då var min dröm att bli lärare, men nu har jag beslutat att jag vill bli jurist, berättat Penina. Hon och hennes finlandsfadder har stått varandra nära under tolv år.

Då Marja-Liisa Helimäki år 2005 bläddrade genom World Visions faddersidor, stannade hon upp vid presentationstexten för en storögd kenyansk flicka.

Helimäki bestämde sig för att välja Penina till sitt fadderbarn.

Hon arbetade då som kommunikationssekreterare vid universitetet i Jyväskylä, hennes egna barn hade blivit vuxna och Helimäki hade redan fått sitt första barnbarn.

Snart började hon få information från Kenya om sitt fadderbarns skolframgångar och också teckningar från Penina

Helimäki ville inte bara bli en avlägsen figur som en gång i månaden betalade sin fadderavgift, utan började skriva brev till Penina, där hon berättade om Finland, om sina barn och barnbarn.

Efter att ha varit fadder i ett par år reste Helimäki till Kenya för att träffa sitt fadderbarn.

Faddern har fått två smycken

År 2007 deltog hela Peninas familj i den fest som anordnades till finlandsfaddrarnas ära i Meibekidalen.

Då faddergruppen anlände till platsen, ställde tiotals och åter tiotals barn upp sig i en hedersspaljé.

Den nioåriga Penina hade en skylt där det stod Tervetuloa Marja-Liisa. I sin hand kramade hon också en påse med ett halssmycke åt sin fadder.

I mars 2016 väntade Penina igen på Marja-Liisa med ett smycke.

Den här gången var det dags för en gengåva.

Då Penina öppnar paketet från sin fadder, hittar hon ett kors av guld i smyckeasken.

Penina sätter genast smycket runt sin hals.

– Jag tänker ofta på min fadder och ber för henne.

Skatten som hon fått av sin fadder tänker Penina alltid bära, utom i skolan, där det är förbjudet att använda smycken.

I tankarna är också de andra fadderbarnen

I dag frågar Penina av sin fadder, hur hennes familj och de andra fadderbarnen har det.

– Jag håller Marja-Liisas andra fadderbarn som mina syskon.

Helimäki har under årens lopp blivit en riktig superfadder. Sedan hennes fadderförhållande med Penina inleddes har hon skaffat fadderbarn från Indien, Peru och Colombia.

Hittills har hon också träffat sin colombianska och sin indiska fadderpojke.

Helimäkis man Ensio reser mycket på grund av sina egna träningsuppdrag, och också han är glad åt sin frus fadderverksamhet.

Marja-Liisa Helimäki har på förhand berättat, att om Penina är tyst och lugn, så är hennes utländska fadderpojkar desto livligare, ja kanske lite väl aktiva.

I Colombia kikade Martin David bara i en nanosekund fram bakom ett träd – och började sedan önska fotografering.

Sjuk redan länge

Peninas pappa Benjamin Kipkorir har höga förväntningar på Penina.

– I vår region finns det väldigt få jurister, och jag är säker på, att Penina kommer att bli en rollmodell, om hon får möjlighet att studera juridik.

Familjens pojkar är redan vuxna, och den äldsta av flickorna studerar till lärare i den universitetsstad som ligger närmast Meibeki.

Av de andra systrarna är Faith, som är närmast Penina i ålder, intresserad av akademiska studier och Maureen vill bli bokförare.

– Ifall mina döttrar inte hade velat utbilda sig, hade de inte varit till någon nytta hemma.

– Lyckligtvis har ingen av dem gift sig och blivit gravid – utan de värderar alla sig själva och vår familj, säger Benjamin Kipkorir.

Just nu är familjen bekymrad över Peninas hälsotillstånd. Man har kommit överens med skolan om, att sjuttonåringen nu stannar hemma åtminstone i ett par månader.

En så gott som oavbruten huvudvärk tvingar ofta Penina i säng. Emellanåt domnar flickans vänstra hand svårt och Penina får också anfall, under vilka hon förlorar medvetandet.

Korna möjliggör döttrarnas utbildning

Fadderorganisationens arbetare har redan tidigare hört om Peninas symptom. I dag kan de berätta, att World Vision har reserverat tid åt flickan till en specialläkare.

Trots att organisationens stöd som huvudregel riktas till samfund, hjälper World Vision också i sådana situationer, där fadderbarnens egen familj inte klarar av att bekosta något som skulle vara ytterst viktigt för barnet. Ofta är det fråga om just läkarbesök.

I den avsides belägna Meibekiregionen finns allt som allt cirka 2 500 barn som har en fadder från Finland.

Från Peninas hem kan man se till skolan, där det finns två kor som har anskaffats med medel från de finländska faddrarna.

– Också de småbarn som inte hör till fadderprojektet får mjölk i skolan, berättar Peninas pappa.

Själv sålde han alla sina fyra egna kor för ett par år sedan.

– De pengarna räcker ändå inte till för att bekosta alla flickornas studier, säger Benjamin Kipkorir besviket. För närvarande får jordbrukarfamiljen litet extra inkomster av det, att de arrenderat ut kornas betesmark.

Storasyster hjälper i framtiden

I Kenya är det brukligt att de redan vuxna barnen hjälper familjen ekonomiskt.

Då Peninas storasyster på hösten 2017 blir färdig lärare, förväntas också hon stöda sina föräldrar och sina yngre syskon.

Marja-Liisa Helimäkis och Peninas fadderförhållande avslutas då Penina blir vuxen.

– Jag tänker ofta på min fadder och hoppas, att vi kan hålla kontakt också efter det, att fadderförhållandet tagit slut, säger Penina och skickar hälsningar till Finland

Lue seuraavaksi

Sökning

Hittades 0 resultat