Flytta dig till innehållet

Kranskärlssjukdomen mognade på anpassningsträningskursen och blev en kumpan

Då en familjemedlem insjuknar i kranskärlssjukdom angår det alltid hela familjen. Hannu och Maaret Laurila deltog i en anpassningsträningskurs i Meri-Karina i Åbo.

Tuula Vainikainen
Julkaistu 18.11.2015
Bild Pasi Leino

Säkyläbon Hannu Laurila, 69, kommer väl ihåg den dagen, då allt på sätt och vis började. Fredagen den 14.3.2014 var han på väg hem från Säkylä kyrkby där han uträttat butiksärenden, då han förlorade medvetande bakom ratten i sin bil. Tur i oturen var det, att han hamnade med sin bil i ett buskage vid sidan av vägen. Bäst av allt var nog det, att buskaget låg framför brandstationen och att det på gården stod en ambulans.

– Jag kom till medvetande då någon öppnade bildörren och frågade vad som hade hänt. Jag mindes ingenting av vad som hade hänt! Sedan fortsatte färden med ambulans, först till hälsocentralen, där det gjordes förundersökningar och sedan till centralsjukhuset i Björneborg.

I Björneborg undersökte kardiologerna situationen och efter en kontrastmedelsfotografering klarnade det, att tre artärer var svårt förträngda. Effekten av en ballongutvidgning skulle inte vara tillräcklig, varför det beslöts att en by-passoperation skulle utföras vid Åucs torsdagen de 20.3.2014. Sjukhusresan till Åbo tog fem dagar och lika länge tog det att återhämta sig i Björneborg. Hem till Säkyä återvände en man, som hade ett nytt och annorlunda liv framför sig.

En frisk man insjuknade

Det som hade hänt och den allvarliga sjukdomen var svårt att förstå, han och hans fru Maaret hade ju på alla sätt levt ett hälsosamt liv.

– Jag har varken rökt eller använt alkohol och vi har alltid motionerat mycket. Vi har joggat, simmat och cyklat. Blodtrycket har behandlats i ett par årtionden, men några hjärt- eller andra symptom har jag inte haft. Då jag diskuterade med hjärtkirurgen på Åucs kom vi fram till att orsaken var ärftlighet. Min far drabbades 1998 av stroke och min mor dog av hjärtstillestånd. Kranskärlssjukdomen har i själva verket redan i årtionden utvecklats i min kropp, förklarar Hannu Laurila och sänder tacksamma hälsningar till Rami Laitio som opererade honom.

Då maken, som var frisk då han åkte till butiken, ringer från hälsocentralen och berättar att han förlorat medvetandet, blev frun där hemma naturligtvis uppskrämd. Maaret Laurila, 67, ringde till sonen som bor på orten om hjälp med att hämta bilen och sedan bar det av till Björneborg för att ta reda på vad som hänt maken. Då en familjemedlem drabbas av en allvarlig sjukdom är det alltid hela familjens sjukdom.

– Också fastän operationen gick bra har jag nu efteråt känt mig mycket bekymrad för min man. Jag håller honom under uppsikt klart mera än tidigare. På nätterna sover jag lättare, är liksom på vakt hela tiden, skrattar Maaret Laurila.

– Jo det stämmer, frun har nattskift hela tiden, skjuter Hannu in, och erkänner att han upplevt större omsorg än tidigare och att det också ibland känns litet irriterande. Nästan 50 år tillsammans har ändå svetsat ihop oss så, att vi nog tillsammans klarar av det här också.

En sak som klart förändrats jämfört med tidigare, är att resandet har minskat.

– Vi har alltid rest mycket också utomlands, men nu vågar vi inte riktigt resa någonstans. Å andra sidan har vi inte längre så stor lust heller, funderar Maaret Laurila.

Kunskap och stöd

Efter det att Hannu insjuknat anslöt sig paret Laurila till Säkylän Sydänyhdistys. Sjukdomen försvinner ju ingenstans, däremot mår man nog bättre efter att de tilltäppta kärlen by-passopererats. Det är dock möjligt att förbättra den framtida prognosen för kranskärlssjukdomen. Viktig kunskap och information har man fått från föreningen och från medlemstidningen Sydän. I våras fanns det i tidningen information om kommande anpassningsträningskurser. Ansökningsblanketten som skickades till Satakuntadistriktet gav resultat och i början av hösten deltog paret i en kurs som anordnades i Meri-Karina i Åbo. Lounais-Suomen syöpäyhdistys verksamhetscenter är beläget vid havsstranden på ön Hirvisalo, alldeles utanför staden.

– Det här har varit en verkligt bra kurs, jag rekommenderar den varmt också åt andra. Vi har fått mycket kunskap om det, hur vi nu efter operationen kan förbättra prognosen för kranskärlssjudomen. Förutom läkarens inledningsanföranden har vi fått goda motions- och kostråd. Berättelser av andra i samma situation och deras erfarenheter, är verkligen värdefulla. Viktig kunskap har getts på ett trevligt sätt, genom att tillsammans diskutera och utbyta erfarenheter. För många har sjukdomen på samma sätt kommit plötsligt, och det är inte så lätt att sluta bekymra sig. Livet förändras på sätt och vis till ett annat, funderar paret Laurila.

Det är ett nöjt par som reser från Åbo mot Säkylä: det är en god vägkost man har med sig från Meri-Karina och den smälts ännu hemma under en lång tid.

– Det känns på något sätt som att sakerna här kristalliserades. Nu drygt ett år efter operationen, känner åtminstone jag att det var just rätt tid att vara här. För ett år sedan skulle en motsvarande kurs kanske inte gett mig så mycket, då observerade jag ännu min kropp på ett annat sätt efter by-passoperationen, säger Hannu Laurila.

Kursens dragare gläds åt den goda responsen

Kyllikki Naskali har i drygt femton års tid dragit anpassningsträningskurser, 1–2 kurser per år. Den här gången deltog för första gången hennes hälsovårdarkollega Eila Kuntsi.

– Föreläsningarna låg på mitt ansvar, men det andra tog vi hand om tillsammans, för att allt skulle förlöpa väl och kursdeltagarna trivas. Varje kurs är alltid en utmaning. Man träffar nya människor, som man inte bekantat sig med annat än på basen av ansökningarna. Den respons man får från kurserna är det som ger kraft till att anordna följande kurs.

På kurserna används material som producerats av Hjärtförbundet. All kunskap och information som ges åt de insjuknade och deras anhöriga är aktuell och följer Hjärtförbundets rekommendationer. Diskussionsstunderna med andra i samma situation och deras stöd är ofta det som ger mest under kursen.

– Till den här kursen kom 30 anmälningar, av vilka tio patienter utvaldes. Av dem hade åtta en anhörig med sig. I första hand valdes patienter som hade ny kranskärlssjukdom, hade haft sin första kranskärlsattack, ballongutvidgning eller by-passoperation, som de inte tidigare hade fått rehabilitering för. Rehabiliteringen bör sättas in i rätt tid, helst inte för tidigt efter operationen, men inte heller för sent. Vi beaktar också sådana problem i anslutning till arbets- eller funktionsförmågan eller andra sjukdomar som kan försvåra tillfrisknandet, som omnämns i ansökningen. Åldersfördelningen bland kursdeltagarna var den här gången från femtio till åttio år. Det här märktes inte alls under dagarna, alla klarade också gångtestet utmärkt.

Att få delta i träning som främjar rehabiliteringen borde vara varje insjuknads rättighet. Tyvärr förverkligas det här ändå inte, eftersom alla som önskar inte ryms med på kurserna. Om man inte ryms med, kan det löna sig att kontakta hjärtdistriktet och lokalföreningen i den egna regionen, där man har möjlighet att få information och stöd.

Vården av kranskärlssjukdom har utvecklats mycket under de senaste åren. Som behandlingsformer används förändrade levnadsvanor, ballongutvidgning av kranskärlen och by-passoperation. Var och en kan själv påverka prognosen för sin kranskärlssjukdom genom att tillägna sig hälsosamma levnadsvanor. Det mest centrala skulle vara att motionera regelbundet, att äta hälsosamt och att sluta röka. Att leva ett så normalt liv som möjligt och njuta av de goda åren och årtiondena.

Bild Pasi Leino

Lue seuraavaksi

Sökning

Hittades 0 resultat