På Karlö lever man tillsammans

Ön med tusen invånare ligger utanför Uleåborg och nås med färja från fastlandet. Platsen var bekant från Akis barndom. Hans mormor hade bott på ön och som barn besökte Aki ön med sin familj för att plocka bär.

Flytten ut till nationallandskapet sammanföll med en stor omställning. Livet i Helsingfors började kännas förstelnat, och paret hade i ett par års tid bott på landet i huvudstadsregionen. De sökte ett eget hem på en lugn ort som egentligen kunde ligga var som helst, och ett lämpligt ställe hittade de just här.

Fotografen med månadslön på tidningen Image blev företagare, som utför en stor del av sitt arbete hemma. I samma veva som tvillingpojkarna meddelade sin ankomst, dog Roukalas far. Det var en stark upplevelse att samtidigt ta avsked av föregående generation och ta emot nästa.

Mitt i de stora omställningarna flyttade paret till ön och började renovera huset de köpt av grafikern Teuvo-Pentti Pakkalas sterbhus till ett hem åt sig.

Människor i alla åldrar verkar tillsammans

Aki Roukala har fotograferat livet på ön och gjort en fotobok om det. Det fina bildverket Hailuoto, som utkom 2016, berättar om, hur ön såg ut i de nyanländas ögon.

Fotograferingsarbetet fortsätter ännu, både på ön och annanstans – han har ännu del i ett arbetsrum i Helsingfors. Aki anordnar tvärkonstnärliga kulturfestivaler på Karlö, i Pyhätunturi och i Uleåborg, producerar skivor och utställningar. Det finns gott om ambitiösa projekt.

På ön har man tid för idéer och också möjligheter att förverkliga dem.

Karlö fick nyligen ett nytt kulturcenter. Tillsammans med sin fru grundade Aki för ändamålet en förening, som i ett före detta daghem byggde ett kulturcenter. Där finns arbetsutrymmen och residens för yrkeskonstnärer.

– I byggandet av kulturcentret och det ölbryggeri som snart blir klart i närheten av det har fyra irakiska flyktingar deltagit. Av dem har en fått permanent uppehållstillstånd och en annat fortsatt tillstånd på grund av arbete, någonting som jag är mycket nöjd över.

På Karlö gör man många saker tillsammans. Företagarna drar åt samma håll och hjälper varandra då det behövs. Tanten i grannhuset kan lämna ett ämbar med bär på trappan och komma med yllesockor åt tvillingpojkarna. Det är naturligt att utbyta hjälp och saker. Livet är socialt, och till exempel är butiksresan en stor social händelse – vid butiken utbyter man de senaste nyheterna och samtalar om litet av varje.

– I Helsingfors umgicks jag med människor som var i samma ålder och som arbetade med samma saker som jag själv. Här är det sociala nätverket omfattande och rikt, alla umgås med alla. Bilen får man köra med ena handen i luften: alla hälsar.

Motionen kom med i bilden

Sommaren är enligt Roukala den bästa årstiden på Karlö. På sommaren finns det turister och evenemang på ön, men livet är också annars skönt då. Efter sommaren blir det lugnare på ön och då man kommer fram till oktober minskar också ljuset.

På sommarkvällarna däremot känns det bra att dra på sig löpartossorna och springa längs byvägarna ner till stranden. Ofta gör också en av pojkarna på cykel sällskap med sin pappa.

– Det finns ingenting bättre än att springa till stranden, simma i havet och sedan springa hem igen. Jag är ingen gym-människa, men löpning och simning det är mina grenar.

En simhall saknas på ön med tusen invånare. Likaså en byabastu med möjlighet till vinterbad.

Aki Roukala säger, att han i Helsingfors levde ett synnerligen bohemiskt liv. Han funderade inte speciellt mycket på den egna hälsan. Flytten till Karlö, tvillingarnas födsel och hans egen 35-årsdag förändrade situationen, fick honom att börja tänka på sina egna levnadsvanor.

Nu sker det mesta på barnens villkor. Kvällarna ägnas i stor utsträckning åt motion och aktiviteter också därför, att de energiska pojkarna ska få utlopp för sin energi och sedan vara klara för nattsömnen.

– När jag är i Helsingfors för att arbeta, kan jag leva ett annat slags liv – det ger just lämplig omväxling. Numera har jag alltid med mig utrustning för att springa och simma då jag är på resa. Motionen har fått stor betydelse för mig.

Hela ön fostrar

För barnen är ön en idealisk plats att växa upp på. Alla uppfostrar allas barn på ön, och livet är tryggt. Det finns inte så många risker för att hamna in på dåliga vägar.

– Om vi lyckas uppfostra våra pojkar här tills de gått ut grundskolan, har de fått en god grund för livet. Efter grundskolan är man tvungen att fortsätta studierna någon annanstans, här finns inga studieplatser.

Karlö är liten och isolerad. Roukola tycker ändå att ön är öppen och mottaglig.

– Min fru och jag är Karlöbor. Våra pojkar är öbor, eftersom de är födda här. Sådana här saker är lokalbefolkningen mycket noga med.