Apelsinsugrörssaft – det var det bästa

Är det månne mitt mest oförglömliga minne av uteliv? Eller kanske skolorienteringen tillsammans med min syster i de mellanfinländska skogarna, då vi sökte efter kontrollerna och mötte en björn. Eller vinternatten i tältet, med de frusna tårna som värmdes upp av kaminvärmen. Eller kanske det ändå är bara är njutningen av havslandskapet på den egna stugan. Det är svårt att välja – att vistas utomhus är en så kär vana för mig.

Ofta kan också bara en kort vistelse utomhus pigga upp sinnet betydligt. Då jag till exempel efter en relativt stor operation och flera dagar på sjukhus fick komma ut, om än bara för att försiktigt promenera till bilen, kändes det som att tillfrisknandet skulle ha börjat först då.

Att öppna den egna dörren och ta steget ut, oberoende av om det är för att bege sig på en längre utflykt eller bara för att sätta sig på hemtrappen och förundra sig över naturens under, gör gott både för kropp och sinne. Människor talar ofta om sitt själslandskap, det där landskapet som både lugnar ner och inspirerar. Själv njuter jag otroligt mycket just av havslandskapet, ensamma kobbar och skär, fåglar och havets ljud och doft. Hurudant är ditt själslandskap?

I år firar vi Hjärtveckan just på temat uteliv. Många hjärtföreningar anordnar i samarbete med Suomen Latu mångsidigt program och utflykter. Kom också du med på det sätt som passar dig. I den här tidningen hittar du många vinkar för uteliv, idéer för picknickar och information om föreningarnas evenemang.

Vi ses väl utomhus