Många frågor i Hjärtsotemanglingen
I Hjärtförbundets egna sotemangling bekymrade man sig speciellt för hälsofrämjandets framtid och landskapens olikvärdiga ställning. Förutom den riksomfattande Hjärtsotemanglingen anordnar Hjärtförbundet under vårens lopp hjärtsotemanglingar i flera landskap.
Hur få valfrihet och integration i samma sotepaket, frågades på Hjärtsotemanglingen som Hjärtförbundet arrangerade den 26.1 i Helsingfors. I diskussionen deltog bland andra Hjärtförbundets ordförande, inrikesminister Paula Risikko, Hjärtförbundets hedersordförande professor Jussi Huttunen, ordförande för Stiftelsen för Hjärtforskning, professor Markku S. Nieminen och Hjärtförbundets föregående ordförande, professor Matti Uusitupa samt Hjärtförbundets generalsekreterare Tuija Brax.
Bekymmersamt för Hjärtförbundet, vid sidan av den regionala olikvärdigheten och hälsofrämjandet, sågs utvärderingen av effekten och kvalitetsregistren, för att valfrihet överhuvudtaget skulle vara möjlig. Man var också bekymrad för rehabiliteringens förverkligande, samt för de redan fungerande integrerade sote-systemens framtid.
Flera stora problem ska lösas
Överförandet av social- och hälsoserviceproduktionen från kommunerna till landskapen förverkligar enligt Huttunen många centrala mål, fastän han personligen håller på den kommunbaserade modellen. Huttunen påpekar dock, att flera stora problem ännu ska lösas, sådana som t.ex. uppstår då serviceproduktionen och hälsofrämjandet åtskiljs från varandra, så som nu beslutats att ska ske.
Som ett annat problem ser Huttunen det, att vi nu inte har tillräckligt organisationskunnande, för att alla 18 landskap skulle klara av att sörja för sitt organisationsansvar.
Från organisationen till patienten
Markku S. Nieminen är nöjd, att man äntligen är redo att förena grundhälsovården och specialsjukvården, eftersom det endast varit den privata sektorn som gynnats av att de varit åtskilda. Nieminen önskar att vårdmodellen ändras från att ha utgått från organisationen till att utgå från patienten.
Matti Uusitupa ansåg det vara ytterst beklagligt, att finansieringen av utbildning och forskning skurits ner. Enligt honom skapar sote-reformen möjligheter, men också motiverade hot.
På Hjärtsotemanglingen konstaterades, att varje hälsobeslut också är ekonomipolitik.