Vi sextioåringar

Något överflöd var det inte tal om ännu på länge, men det fanns tillräckligt med mat. Lördagskorven mellan smörgåsarna i matsäcken byttes till festbalkankorv vid övergången från folkskolan till lärdomsskolan. Vi sextioåringar hade redan i folkskolan vant oss vid skolmaten, men i lärdomsskolan måste man betala också för den och ofta blev det att istället hämta en köttpirog eller gräddmunk från kiosken i närheten.

Sedan bytes den svartvita Tv:n i vardagsrummet ut till en färg-TV och Pekka Puska inledde reality-tv eran med sitt program Terveyden avaimet (Hälsans nycklar). Nordkarelen-projektet lärde oss känna begreppet kolesterol och tv-kockarna Vanamo och Kolmonen det hälsosamma ätandets ABC.

Vi blev medvetna om oljekrisen och tillväxtens gränser. Den nya ekonomiska världsordningen väckte diskussion, vi protesterade mot Vietnamkriget och marscherade för fred. Tack vare statsgaranterade lån hade vi möjlighet att studera. Vi började vara på toppen av välfärdssamhället, åtminstone en halvbekant ägde en muskelbåt. Vi levde i den s.k. yuppiehippiepunkaretiden.

Skulle det redan vara dags att börja downshifta?

I lågkonjunkturs-Finland växte våra barn upp i en verklighet med krig, som både geografiskt och medieförmedlat kom allt närmare. På det Balkan, som vi lärt känna tack vare korven, krigades det igen. Tryggheten i våra liv byggde vi upp med hjälp av shoppingparadis och gourmetmat.

Nu är vi sextioåringar redan, eller håller på att bli, pensionärer eller så håller vi åtminstone på att räkna ut i vilket skede det skulle löna sig att bli pensionär. Ska vi ännu kämpa oss vidare genom nästa brytningsskeden i arbetslivet, eller skulle det redan vara dags att börja downshifta? Ännu skulle man orka och vara intresserad av både det ena och det andra, men å andra sidan börjar alla möjliga krämpor redan ge sig tillkänna, och vi hoppas att vi ska få friskare och livskraftigare pensionärsår än vad vår föräldrageneration hade.

Kunde man så småningom börja skjuta tyngdpunkten från kontorsarbete till trädgårdsskötsel, körsång och kanske organisationsverksamhet i någon form. Vi börjar ha tid och möjlighet att göra saker. Vi är öppna och redo.

Hjärtförbundets distrikt fyller detta och nästa år 60 år. Hjärtdistrikten vill också ha med folk i min åldersgeneration. Till exempel har hjärtdistriktet i Savolax uppsatt som mål att öka medlemsantalet till sex tusen. Inbjudan är öppen. Du som är jämngammal, ta emot generationsutmaningen och kom med!