Flytta dig till innehållet

Tryggheten hos de äldre kan förstärkas med små förändringar

Vandabon Carola och Åke Holm är på väg till vattengymnastik i Hjärtförbundets lokaler i Åggelby då vi tar en pratstund i tidningen Hjärtats redaktion. Vi ska diskutera ett viktigt ämne: vilka är de faktorer som ska tas hänsyn till för att skapa trygghet i livet under ålderdomen?

Anna-Maija Järvi-Herlevi
Julkaistu 1.4.2020
Bild Tiina Eloranta

Paret Holm har valt att själva bära ansvar om sin hälsa och tillvaro i den mån det bara går. De faktorer som ska tas hänsyn till för att skapa trygghet i livet är för Åke att ha slutat röka, har minskat sin alkoholkonsumtion till noll (”Jag kan ta ett glas vin till maten i vissa sammanhang, men bara ett”, säger Carola), och sen är det kost och motion som de satsar på.

Vård på eget modersmål

– Vi är så nöjda med vår svenska motionsgrupp, säger Åke, och han prisar även Hjärtförbundets material. Att ha tillgång till all information på sitt eget modersmål är en viktig trygghetsfaktor, menar han. Det gäller även läkarbesök och övriga hälsotjänster.

De är lyckligt lottade eftersom deras egenläkare talar svenska.

– Men alla har det inte så, poängterar Carola och berättar om en person som fick felaktiga resultat i ett demenstest eftersom hen som testade uttalade svenskan så att personen som blev testad inte förstod orden. Språkets betydelse är enormt viktigt. Minst lika viktigt är det att man så fort som möjligt får remiss till specialistens mottagning. Då slipper man oron och det går att lösa problem innan de blir värre och antagligen även dyrare att vårda.

– Det är fel att den vård man får och dess kvalitet beror på var man råkar bo. Det gäller äldreomsorgen men kanske också hela vår hälsovård? Många kommuner lider av resursbrist vilket i sin tur beror på kommunens läge. Det är staten som ska betala notan för att garantera likvärdig vård på olika håll i Finland, tycker Carola.

Umgänge, motion, kost och korsord

Åke har förmaksflimmer medan Carola har levt med astma sedan länge. Båda deltar aktivt i Hjärtgemenskapens verksamhet. De är tacksamma åhörare på föreläsningar och går gärna på kulturevenemang som konserter. Dessutom stöder paret Holm förbundets arbete genom att t.ex. använda deras julkort och adresser.

Men först och främst gäller det att delta varje vecka i Annika Rinnes gympa där de fått nya bekanta och kan förena både nytta och nöje genom att motionera och njuta av andras sällskap.

Har man bra kondition orkar man ta hand om barnbarn då det behövs, och att bo i ett egnahemshus med egen gård betyder också att man har fysisk aktivitet hela tiden. Man ska skotta snö, klippa gräs m.m.

– Vi har tagit till vana att äta havregrynsgröt varje morgon, berättar Åke. – Vi kokar gärna soppa och lagar mat själva utan alltför mycket salt.

Att satsa på hälsosam mat och sluta dricka ens en bastuöl har gett resultat även då det gäller vikten. Åke har gått ner tio kilo på ett par år, någonting han nöjt konstaterar. Och korsord har visat sig vara bra hjärngymnastik; sudoku gillar Carola medan Åke nöjer sig med helt vanliga korsord i olika tidningar.

Grymt att tvinga alla bo hemma!

I den allmänna diskussionen glorifieras hemmaboende, samtidigt som det på flera håll lyfts fram att hemmaboende förutsätter att anhöriga tar på sig ett stort ansvar för sina äldre familjemedlemmar. Den digitala tekniken har gått framåt och en del menar att dessa kunde lösa problem som uppstår vid hemmaboende. Det som då glöms bort är människans behov av mänskliga kontakter, närhet och rätt till meningsfullt liv oberoende av ålder. Detta oroar Carola:

– Om man inte orkar stiga upp om morgnarna, inte klä på sig själv eller ta hand om sin hygien och laga mat, då är det dags att flytta till ett vårdhem. Men nu är jag rädd att man vill spara bort det alternativet.

Hon undrar varför man alltid talar om pengar då det gäller äldreomsorg – men aldrig om den ångest och de rädslor en ensamstående person kanske upplever då hen ligger i sin säng med sina ångestfyllda tankar och väntar timme efter timme på att någon ska komma. Vad är det för liv?

– Och sen kommer det en stressad hemvårdare som är tvungen att köra runt från plats till plats och söka parkeringsruta istället för att stanna hos personer som behöver tid, hjälp och sällskap. Vore det inte bättre att ha alla som behöver stöd på ett och samma ställe, där det finns mänskliga kontakter och den trygghet man behöver?

Varken Carola eller Åke vill förpliktiga anhöriga att ta hand om den äldre generationen.

– Man får inte glömma att vi människor är så olika, betonar de. – Alla kan inte bära ansvar. Det kan ju hända att någon som är 92 år tar hand om sitt vuxna barn! Och bor man hemma kan det hända att det finns situationer då det behövs yrkeskunnig utbildad person som hjälper till och tar ansvaret, trots att det finns någon anhörig närvarande.

Hurdana framtidsplaner har ni själva?

– Vi planerar inte vår framtid, skrattar både Carola och Åke. – Vi tar dagen som den kommer. Vi bor mittemot Katrine sjukhus så kanske vi tar oss dit med hjälp av rollatorn då det är dags att flytta.

Lue seuraavaksi

Sökning

Hittades 0 resultat