Ännu mycket att förbättra i behandlingen av blodtryck

Blodtryck behövs, för att blodet och med det syre och näringsämnen längs artärerna ska transporteras ut till alla delar av kroppen. Ett för lågt blodtryck minskar blodets strömning, men ett för högt tryck skadar artärerna.

Man talar om högt blodtryck, då trycknivån är 140/90 mmHg eller högre, viket redan utgör en stor risk för skador i blodkärlen. Ett obehandlat högt blodtryck leder till förhårdnad och förträngning av artärerna. Högt blodtryck är också en betydande riskfaktor för störningar i hjärncirkulationen, kranskärlssjukdom och hjärtinfarkt, rytmstörningar samt hjärt- och njursvikt. Högt blodtryck har också betydelse för utvecklandet av minnessjukdomar som leder till demens.

Blodtrycksmedicinering inleds, ifall man inte med diet, och då speciellt begränsning av saltintaget, rökfrihet och ökad motion fått blodtrycket att sjunka. Enligt God medicinsk praxis – rekommendationerna för högt blodtryck, som uppdaterades år 2014, bör resultaten av levnadsvanebehandlingen granskas efter 4–6 månader. Om resultatet då inte är tillräckligt, är det inte längre skäl att följa med situationen, utan inleda medicinering.

Mekanismerna bakom högt blodtryck kan vara olika. En del har till exempel högre binjurehormonhalt och hos andra igen vidgar sig inte blodkärlen tillräckligt, då väljs olika mediciner. Om man inte känner till mekanismerna bakom patientens höga blodtryck, gäller det bara att genom försök och misstag bygga upp en lämplig medicinering.

Blodkärlsmedicinen väljs individuellt med beaktande på patientens eventuella andra sjukdomar. Ifall patienten redan från tidigare har diabetes, inleds för att skydda njurarna behandling med ACE-hämmare eller ATR-blockare. För kranskärlssjukdomspatienter är det lämpligt med betablockare, som sänker pulsen och minskar hjärtats syrebehov. Om patienten har astma, kan betablockare förvärra astman, och därför är kalciumblockare ett bättre alternativ. Den som lider av hjärtsvikt kan behöva vätskeutdrivningsmedicin eller diuretika. Diuretika är en traditionell och förmånlig blodtrycksmedicin som tas till i första hand, men som ändå inte räcker till för att sänka trycket tillräckligt hos alla.

Bättre resultat med kombinationsbehandling

Ifall patienten inte har andra sjukdomar, d.v.s. det höga blodtrycket ännu inte förorsakat några organskador, har man alla förutsättningar att lyckas. Om trycket inte är svindlande högt, inleds medicineringen med ett preparat, men om blodtrycket är mycket högt, det övre trycket över 160 eller det undre trycket över 100 mmHg, kan man redan från början ta i bruk en kombination av två preparat, berättar professorn i allmänmedicin, Päivi Korhonen.

I kombinationsbehandlingen attackeras det höga blodtrycket med medicinmekanismer som verkar på olika sätt. Enligt undersökningar är det hela två av tre blodtryckspatienter som först med en kombination av två mediciner får tillräcklig hjälp. Det är ofta diuretika som sätts in som första medicin, eftersom de minskar ansamlingen av natrium, d.v.s. koksalt, som har ett samband med högt blodtryck. De förstärker också effekten av andra blodtrycksmediciner.

Ibland tycks patienterna vara onödigt rädda för att använda flera preparat och blir förskräckta om de behöver flera piller. I själva verket kan man med kombinationsmedicinering använda mindre doser än om man försäker få trycket i skick med en enda medicin, då dosen av verksamt ämne är stor. Den sammanlagda mängden av två läkemedel som verkar på olika sätt kan alltså vara mindre än ett läkemedel, av vilket maximal dos måste användas. Idag kan man också i samma piller få olika verksamma ämnen, så för att få en kombination av flera verksamma ämnen behöver man nödvändigtvis inte öka antalet piller.

I början uppföljs blodtrycksmedicinens effekt noggrant. Ibland sjunker trycket, men inte alltid till vårdnivån. Ibland går det så, att trycket inte alls börjar sjunka. I dessa fall måste beslut fattas om utbytande av medicinering eller ett tillägg av ett andra eller t.o.m. ett tredje verksamt ämne. Då kombineras ett läkemedel som vidgar blodkärlen eller ett diuretika med en medicin som påverkar hormonerna.

Det är skäl att följa effekten av en påbörjad medicinering med mätningar hemma. Om trycket inte efter cirka en månad sjunker till vårdnivå, är det skäl att genast söka upp sin läkare och inte bli att vänta på årskontrollen. Det är viktigt att patienten känner sitt eget vårdmål, vilket beroende på förekomsten av andra sjukdomar i anslutning till det höga blodtrycket är lägre än den allmänna rekommendationen, d.v.s. under 140/90 mmHg.

Det är naturligtvis också nödvändigt att fortsätta uppföljningen av kombinationsmedicineringens effekt.

Då vårdnivån har uppnåtts, räcker en regelbunden mätning med tre månaders mellanrum hemma. Den sker så, att blodtrycket mäts morgon och kväll under fyra på varandra följande dagar, och därefter räknas medeltalet av dessa mätningar. Alltför ofta upprepad mätning kan förorsaka onödig stress, som höjer trycket och ger en felaktig bild av den verkliga situationen.

Allt färre biverkningar

Alla läkemedel har biverkningar, som är mycket individuella. Blodtrycksmedicinernas vanligaste biverkningar är svullna vrister av mediciner som vidgar blodkärlen och lindrig huvudvärk i början av behandlingen. Diuretika kan aktivera gikt. ACE-hämmare förorsakar torr hosta hos en del och betablockare kan sänka ansträngningstoleransen.

En fördel med kombinationsmedicinbehandling är den, att också biverkningarna av medicineringen minskar, då medicindosen är mindre. Under de senaste åren har man också annars lyckats minska medicinernas biverkningar och dagens preparat tolereras i allmänhet väl.

Påbörjandet av medicinering avlägsnar inte alls betydelsen av levnadsvanebehandling. Hjärthälsosamma matvanor, speciellt saltfattig mat, och tillräckligt med mångsidig motion jämsides med medicinering, är den bästa kombinationsbehandlingen. Motion sänker i bästa fall blodtrycket lika effektivt som en blodtrycksmedicin.

Känn ditt blodtryck

• Det pålitligaste resultatet fås med mätning hemma
• Mät två gånger blodtrycket från armen och räkna ut medeltalet av mätningarna
• Ett idealiskt värde är 120/80 mmHg
• En eftersträvansvärd trycknivå är140/90 mmHg, och då är risken redan lätt förhöjd
• Målvärdet för diabetiker är 140/80 mmHg och för personer med njursjukdom 130/80 mmHg
• Motion sänker i bästa fall blodtrycket lika mycket som en blodtrycksmedicin

Som sakkunnig professorn i allmänmedicin vid Turun yliopisto, specialläkare i inremedicin Päivi Korhonen. Hon verkar som ordförande för Finlands Hypertensionsförening.